Christina Arosell föddes den 2 februari 1689 i sala av föräldrarna Brita Könman Johansdotter och Prosten Laurentius Aroselius Petrii Sala i Västmanland- Uppland.
Troligen år 1705 eller 1706 gifter hon sig med kyrkoherden Petrus Kristiasson Bozaeus och de får några barn tillsammans.
Barn:
1. BRITA CAJSA, f. 4/12 1707, † 23/5 1778
2. MARIA CHRISTINA, f. 17/12 1708, g. 15/3 1737 m.
kyrkoherden i Sveg PETRUS RISSLER.
3. JUSTINA ELISABETH f. 5/9 1710, g. m. rektorn vid Frösö skola; sist kyrkoherden
här i Sunne PETRUS STAFF.
4. CHRISTIAN, f. 31/7 1712, stud.1727, † som
auskultant i Svea hofrätt 2/11 1735;
5. LARS, f.19/1 1714, begr. 8/9 1717.
Saturday, May 28, 2011
Per Petrus Kristiansson Bozaeus
Per Petrus Kristiansson Bozaeus föddes omkring f.1670 i Härnösand eller Nordingrå, Ångermanland. Hans föräldrar är rådmansdottern Justina Eriksdotter Malmström-Sahlström från Uppsala och Kyrkoherden Kristiern Bozaeus från Gävle.
Petrus inskrevs samidigt som sin bror Christian som student från "Westerbottnius" 25/8 1688 i Uppsala universitet. Promoverering till fil.mag 1697. Var huspredikant hos riksrådet Greve Carl Bondes änka Maria Gustava Gyllenstjerna 1702 i Marielund,Funbo.
Han fick Ggl.Maj:ts remiss till lektoratet i teologi vid Härnösands gymnasium 1701, men konsistoriet föreslog i hans ställe därtil Olof Plantin, "för den bräcklighet som en tid bemälte Boazaeus warit till sin hörsl beswäradmed, tills tortmen och hinder för detta ämbetes utövning".
Detta hindrade ej konsistoratet att några år senare, den 4 januari 1705 föreslå Petrus Bozaeus till "Matheos lektor i anseende till hans berömliga studier, nyktra och alfvarliga lefverne samt fogliga sinne".
I maj samma år utnämns han som kyrkoherde i Sunne, Jämtland. Han tillträder ett år senare den 1 maj 1706.
Vid samma tid tar han prästdottern Christina Larsdotter Arosell till hustru och de får bland annat dottern Brita Kajsa Bozae.
Barn:
1. BRITA CAJSA, f. 4/12 1707, † 23/5 1778
2. MARIA CHRISTINA, f. 17/12 1708, g. 15/3 1737 m.
kyrkoherden i Sveg PETRUS RISSLER.
3. JUSTINA ELISABETH f. 5/9 1710, g. m. rektorn vid Frösö skola; sist kyrkoherden
här i Sunne PETRUS STAFF.
4. CHRISTIAN, f. 31/7 1712, stud.1727, † som
auskultant i Svea hofrätt 2/11 1735;
5. LARS, f.19/1 1714, begr. 8/9 1717.
Vid sin död lördagen den 4 juni 1715 i Sunne,Jämtland, 45 år gammal sågs han som en hedersman. Han blev begravd 29 juni i Sunne, Jämtland. Kyrkoherde i Sunne, Jämtland.
Petrus inskrevs samidigt som sin bror Christian som student från "Westerbottnius" 25/8 1688 i Uppsala universitet. Promoverering till fil.mag 1697. Var huspredikant hos riksrådet Greve Carl Bondes änka Maria Gustava Gyllenstjerna 1702 i Marielund,Funbo.
Han fick Ggl.Maj:ts remiss till lektoratet i teologi vid Härnösands gymnasium 1701, men konsistoriet föreslog i hans ställe därtil Olof Plantin, "för den bräcklighet som en tid bemälte Boazaeus warit till sin hörsl beswäradmed, tills tortmen och hinder för detta ämbetes utövning".
Detta hindrade ej konsistoratet att några år senare, den 4 januari 1705 föreslå Petrus Bozaeus till "Matheos lektor i anseende till hans berömliga studier, nyktra och alfvarliga lefverne samt fogliga sinne".
I maj samma år utnämns han som kyrkoherde i Sunne, Jämtland. Han tillträder ett år senare den 1 maj 1706.
Vid samma tid tar han prästdottern Christina Larsdotter Arosell till hustru och de får bland annat dottern Brita Kajsa Bozae.
Barn:
1. BRITA CAJSA, f. 4/12 1707, † 23/5 1778
2. MARIA CHRISTINA, f. 17/12 1708, g. 15/3 1737 m.
kyrkoherden i Sveg PETRUS RISSLER.
3. JUSTINA ELISABETH f. 5/9 1710, g. m. rektorn vid Frösö skola; sist kyrkoherden
här i Sunne PETRUS STAFF.
4. CHRISTIAN, f. 31/7 1712, stud.1727, † som
auskultant i Svea hofrätt 2/11 1735;
5. LARS, f.19/1 1714, begr. 8/9 1717.
Vid sin död lördagen den 4 juni 1715 i Sunne,Jämtland, 45 år gammal sågs han som en hedersman. Han blev begravd 29 juni i Sunne, Jämtland. Kyrkoherde i Sunne, Jämtland.
Krämpor och sjukdom
Blindhet:
Brita Kajsa Bozaeus (Blind änka) - Jämtlands län, Ede
Margareta Laestadius (Blind änka) - Norrbotten, Piteå
Cancer
Eugenia Blenda Nordlund Västerbottens län, Malå
Inre organ:
Pehr Fjellström (Vattusot) - Nottbottens län
Mystisk/okänd dödsorsak/Död ung:
Petrus Bozaeus (Dövhet, bräcklighet) - Västernorrlnds län, Härnösand
Virus och bakteriella sjukdomar:
Arthur Haaras föräldrar (Spanska sjukan) - Norrbottens län, Gällivare
Pehr Wåhlström (Lungsot/Tbc) - Norrbottens län, Svartbyn
Brita Kajsa Bozaeus (Blind änka) - Jämtlands län, Ede
Margareta Laestadius (Blind änka) - Norrbotten, Piteå
Cancer
Eugenia Blenda Nordlund Västerbottens län, Malå
Inre organ:
Pehr Fjellström (Vattusot) - Nottbottens län
Mystisk/okänd dödsorsak/Död ung:
Petrus Bozaeus (Dövhet, bräcklighet) - Västernorrlnds län, Härnösand
Virus och bakteriella sjukdomar:
Arthur Haaras föräldrar (Spanska sjukan) - Norrbottens län, Gällivare
Pehr Wåhlström (Lungsot/Tbc) - Norrbottens län, Svartbyn
Brita Katarina "Kajsa" Bozaea
Brita Katarina "Kajsa" Bozaea
Född den 4 december 1707 i Brunflo församling i ÖStersund Kommun, Jämtland. Hon är dotter till kyrkoherden Petrus Christierni Bozaeus (Per Kristiansson) och Christina Arosell från Sala.
Brita Kajsa föddes vid föräldrarnas resa till pstorskan Alstadiis begravning i Revsund.
Den 4 mars år 1727 gifter hon sig med Kapten Anders Borin på Andersön, Jätmland och de får bland annat sonen Sven Gustaf Borin och två döttrar. Hon lever som kaptenshustru på Andersön.
1766 dör hennes make och samma år lämnar hon deras hem i Ede och flyttar till Optand i Brunflo. Hon sköttes som blind av två ogifta döttrar.
Ca 12 år efter sin makes död vid Truttgården, avlider Brita Kajsa 70 år gammal, lördag den 23 maj 1778 i Optand, Bruflo.
Född den 4 december 1707 i Brunflo församling i ÖStersund Kommun, Jämtland. Hon är dotter till kyrkoherden Petrus Christierni Bozaeus (Per Kristiansson) och Christina Arosell från Sala.
Brita Kajsa föddes vid föräldrarnas resa till pstorskan Alstadiis begravning i Revsund.
Den 4 mars år 1727 gifter hon sig med Kapten Anders Borin på Andersön, Jätmland och de får bland annat sonen Sven Gustaf Borin och två döttrar. Hon lever som kaptenshustru på Andersön.
1766 dör hennes make och samma år lämnar hon deras hem i Ede och flyttar till Optand i Brunflo. Hon sköttes som blind av två ogifta döttrar.
Ca 12 år efter sin makes död vid Truttgården, avlider Brita Kajsa 70 år gammal, lördag den 23 maj 1778 i Optand, Bruflo.
Friday, May 27, 2011
Preussen
Preussen, både som geografisk, etnisk och politisk stadsorganism inte alltid varit Tysk. Preussen som ett politiskt statsbegrepp har sitt ursprung i ett vasallän i Polen (1466-1657).
namnet Preussen är dock äldre och har sitt ursprung i de baltiska pruserna som bebodde området längst ÖStersjöns kust mellan Njemen (Memel) och Weichsel vilket motsvarar östra Polen från Östersjön ned till warszawa samt kalingrad.
detta land var i äldre tider vilt och svårtillgängligt, skogigt och fylld av träsk och sjöar. Man talade i huvudsak språket prusiska (fornpreussiska), men även semgalliska, seliska och kuriska. det prusiska folket som levde här då var nära besläktade med invånarna i dagens Litauen.
Prusernas levnadssätt liknade fornslavernas; det fanns inga städer, huvudnäringen var jakt, fiske och boskpsskötsel. jordbruk förekom i mycket liten omfattning och religionen var enkel naturdyrkan utan tempel.
En helig plats var Romowe (i Samland) med sina gudabilder. samland har fått sitt namn från sambierna (semberna), en utdöd stam av pruser. Religionen liknade Romuwa, som är en Litauisk hednisk polyetisk religion. Det är en äldre form av hedendom som utövades fram till 1387 kring nuvarande Lettland, kalingrad, Litauen och Polen. namnetbetyder helgedom eller fristad.
Det kristna missionsarbetet i Preussen började redan 997 men blir mer seriös först under 1200-talet. Preussen övertas av Tyska orden och det strömmar in tyska nybyggare. det prusiska elementet utrotades, assimilierades eller trängdes alltmer undan och tyska seder och språk blev gällande. Under 1400-talet blir Preussen under vasallskp till Polen. I krig med Sverige blir Pole utmattat och Preussen lyckas bli självständigt 1660.
Det var ett hertigdöme, sedan ett konungarike och till sist en delstat i tyskland. från 1700-talet var den en betydande europeisk stat men den upplöstes formellt 1947 till följd av andra världskriget.
namnet Preussen är dock äldre och har sitt ursprung i de baltiska pruserna som bebodde området längst ÖStersjöns kust mellan Njemen (Memel) och Weichsel vilket motsvarar östra Polen från Östersjön ned till warszawa samt kalingrad.
detta land var i äldre tider vilt och svårtillgängligt, skogigt och fylld av träsk och sjöar. Man talade i huvudsak språket prusiska (fornpreussiska), men även semgalliska, seliska och kuriska. det prusiska folket som levde här då var nära besläktade med invånarna i dagens Litauen.
Prusernas levnadssätt liknade fornslavernas; det fanns inga städer, huvudnäringen var jakt, fiske och boskpsskötsel. jordbruk förekom i mycket liten omfattning och religionen var enkel naturdyrkan utan tempel.
En helig plats var Romowe (i Samland) med sina gudabilder. samland har fått sitt namn från sambierna (semberna), en utdöd stam av pruser. Religionen liknade Romuwa, som är en Litauisk hednisk polyetisk religion. Det är en äldre form av hedendom som utövades fram till 1387 kring nuvarande Lettland, kalingrad, Litauen och Polen. namnetbetyder helgedom eller fristad.
Det kristna missionsarbetet i Preussen började redan 997 men blir mer seriös först under 1200-talet. Preussen övertas av Tyska orden och det strömmar in tyska nybyggare. det prusiska elementet utrotades, assimilierades eller trängdes alltmer undan och tyska seder och språk blev gällande. Under 1400-talet blir Preussen under vasallskp till Polen. I krig med Sverige blir Pole utmattat och Preussen lyckas bli självständigt 1660.
Det var ett hertigdöme, sedan ett konungarike och till sist en delstat i tyskland. från 1700-talet var den en betydande europeisk stat men den upplöstes formellt 1947 till följd av andra världskriget.
Åbo, Finland
Åbo (finska Turku) är en stad och kommun i landskapet Egentliga Finland. Åbo är finlands femte största stad och residentstad i Västra Finlans. 5.2%, ca 10 000 av innevånarna har svenska som modersmål och stadens språkliga status är tvåspråklig med finska som majoritetsspråk.
Åbo är Finlands äldsta stad. Man antar att staden grundades på 1200-talet och Åbo har en lång historia bakom sig och var under lång tid maktens centrum i Finland. Precis som många andra Finska kuststäder har staden länge haft en stor del finlandssvenska invånare.
Åbo domkyrka och bron över Aura å,
under den svenska tiden, före Åbo brand 1827.
Ur verket "Finland i ord och bild" av O. M. Reuter, tryckt i Stockholm 1901, sidan 317.
Åbo är en av finlands sex medeltida städer. Byggandet av Åbo domkyrka och Åbo slott inleddes på 1280-talet. Åbo utgjorde administrativt och ekonomiskt centurm för finland, med bland annat livlig handel med hansestäderna Reval, Danzig och Lübeck. Det finska namnet Turki är från det ord i fornryska språket som betyder torg.
Mot slutet av 1550-talet var Åbo en av huvudskådeplatserna för striderna mellan kng sigismund och hertig Karl. Under 1600-talet grundades Åbo Hovrätt och Kungliga Akademien i Åbo och stadens befolkning ökade betydligt, till omkring 6 000 personer.
Åbo innan branden.
Carl Ludvig Engel (1778–1840)
Litografi av C. A. af Scheele,
efter teckning av G. W. Finnberg
Åbo brand var den enorma brand som den 4 september 1827 förstörde stora delav av staden. Branden blev ett lika hårt slag för staden som förlusten av huvudstadsvärdigheten 1812. Eldsvådan har ansetts vara den största stadsbrand som någonsin hemsökt ett land i Norden. 17 människor avled i branden och omkring 2500 byggnder, både privata bostäder som samhällsbyggnader förstördes. En omdedelbar följd till branden var att akademien som funnits i åbo sedan 1640 nu flyttades till Helsingfors och fick namnet "Kejserliga Alexanders uiversitet i Finland".
ett alldeles nytt Åbo växte upp ur askan vid Aura Å. De få områden som skonades från branden var klosterbacken som idag är ett museiområde.
Åbo är Finlands äldsta stad. Man antar att staden grundades på 1200-talet och Åbo har en lång historia bakom sig och var under lång tid maktens centrum i Finland. Precis som många andra Finska kuststäder har staden länge haft en stor del finlandssvenska invånare.
Åbo domkyrka och bron över Aura å,under den svenska tiden, före Åbo brand 1827.
Ur verket "Finland i ord och bild" av O. M. Reuter, tryckt i Stockholm 1901, sidan 317.
Åbo är en av finlands sex medeltida städer. Byggandet av Åbo domkyrka och Åbo slott inleddes på 1280-talet. Åbo utgjorde administrativt och ekonomiskt centurm för finland, med bland annat livlig handel med hansestäderna Reval, Danzig och Lübeck. Det finska namnet Turki är från det ord i fornryska språket som betyder torg.
Mot slutet av 1550-talet var Åbo en av huvudskådeplatserna för striderna mellan kng sigismund och hertig Karl. Under 1600-talet grundades Åbo Hovrätt och Kungliga Akademien i Åbo och stadens befolkning ökade betydligt, till omkring 6 000 personer.
Åbo innan branden.Carl Ludvig Engel (1778–1840)
Fram till år 1812 var Åbo huvudtad i Finland, som fram till år 1809 var en del av Sverige. Åren 1812-1819 flyttades huvustaden närmare Ryssland, till Helsingfors. Tre fjärdedelar av åbo förstördes vid Åbo brand år 1827.
Litografi av C. A. af Scheele,efter teckning av G. W. Finnberg
Åbo brand var den enorma brand som den 4 september 1827 förstörde stora delav av staden. Branden blev ett lika hårt slag för staden som förlusten av huvudstadsvärdigheten 1812. Eldsvådan har ansetts vara den största stadsbrand som någonsin hemsökt ett land i Norden. 17 människor avled i branden och omkring 2500 byggnder, både privata bostäder som samhällsbyggnader förstördes. En omdedelbar följd till branden var att akademien som funnits i åbo sedan 1640 nu flyttades till Helsingfors och fick namnet "Kejserliga Alexanders uiversitet i Finland".
ett alldeles nytt Åbo växte upp ur askan vid Aura Å. De få områden som skonades från branden var klosterbacken som idag är ett museiområde.
Sven Borin och Margareta Jerling
Sven Borin och Margareta Jerling är föräldrar till Kaptenlöjtnant Anders Borin. Sven var kronobefallningsman i västergötland. Margareta tros vara född 1660 i Västergötlands län.
Om släktens ursprung eller betydelse av namnet är inte säkerställt. Enligt tradition ska den härstamma från Livland. I Preussiska provinsen Schlesien finns två byar med namnen Övre och nedre Borin (Ober Borin, Nieder Borin) och kanske har man gjort det inte helt ovanliga att man tagit sitt namn från sin födelsebygd. Många som inte tillhör denna släkt bär idag namnet Borin.
Om släktens ursprung eller betydelse av namnet är inte säkerställt. Enligt tradition ska den härstamma från Livland. I Preussiska provinsen Schlesien finns två byar med namnen Övre och nedre Borin (Ober Borin, Nieder Borin) och kanske har man gjort det inte helt ovanliga att man tagit sitt namn från sin födelsebygd. Många som inte tillhör denna släkt bär idag namnet Borin.
Anders Borin
Anders Borin föddes 30 november 1688 i Lockne socken, västergötland. Hans föräldrar var kronobefallninsmannen Sven Borin och Margareta Jerling.
Den 4 april år 1727 gifte han sig med prästdottern Brita Katarina "Kajsa" Bozeaus, i Sunne. De fick minst tre barn, 2 döttrar och en son tillsammans. Föräldrar till Sven Gustaf Borin.
Anders blir kaptenlöjtnant vid Jämtlands dragonregemente och är bosatt på Ede Löjtnantsboställe, Hammerdal och avlider den 18 juli 1766 på Truttsgården i Brunflo, 77 år gammal.
Den 4 april år 1727 gifte han sig med prästdottern Brita Katarina "Kajsa" Bozeaus, i Sunne. De fick minst tre barn, 2 döttrar och en son tillsammans. Föräldrar till Sven Gustaf Borin.
Anders blir kaptenlöjtnant vid Jämtlands dragonregemente och är bosatt på Ede Löjtnantsboställe, Hammerdal och avlider den 18 juli 1766 på Truttsgården i Brunflo, 77 år gammal.
Sven Gustaf Borin
Sven Gustaf borin föddes 29 januari 1729 i löjtnantsbostället i Ede, hammerdal i Jämtland. Hans föräldrar är Anders Borin och Brita Katarin "Kajsa"Bozaeus Den 22 december 1754 gifter han sig med Eva Eleonora Von Nandelstadh.
Barn:
1. Catharina Sophia Borin, född 9 juni 1757 i Dvärsätt, Rödön.
Död augusti 1757 i Dvärsätt, Rödön.
2. Eva Eleonora Borin, född 18 juli 1758 i Dvärsätt, Rödön,
död 1760 17/2 i Dvärsätt, Rödön.
3. Petrus Borin, född 26 november 1760 i Dvärsätt, Rödön,
död 1812 i Brasta Gård, Hallen. Gift 1793 med Maria Ullén, född 1769.
4. Daniel Fredrich Borin, född 15 november 1766 15/11 i Dvärsätt, Rödön.
5. Johan Gustaf Borin, född 1768 19/3 i Dvärsätt, Rödön.
Kyrkoherde i Överkalix och Refsund. Gift med Maria Elisabeth Burman,
född 1784, död 1826 19/2 i Överkalix.
6. Brita Cajsa Borin, född 1772 18/8 i Heljesund, Hallen,
död 13 mars 1847 i Överkalix. Bosatt i Arjeplog sedan Heden, Överkalix.
Gift 1798 med Pehr Wåhlström, född 1770, död 1817 14/12 i Heden, Överkalix. Fänrik.
1794 gifter han om sig med Emerentia Ulrika Modee. Under sin livstid hinner han skapa en lång lista på sin yrkesväg inom det militära.
Korpral vid Jämtlands regemente 23 december 1742.
Rustmästare 15 oktober 1751.
Furir 13 december 1752.
Sergeant 13 Juli 1754.
Fänrik 28 februari 1765.
Löjtnant 15 oktober 1770.
Premierlöjtnant 5 Juli 1771.
Kapten i armén 18 december 1776.
Kapten vid regementet 1 april 1791.
Kompanichef 11 maj 1791.
Avsked med Majorstitel 26 Jan 1795.
11 juni 1798 avlider Sven Gustaf Borin, 69 år gammal.
Barn:
1. Catharina Sophia Borin, född 9 juni 1757 i Dvärsätt, Rödön.
Död augusti 1757 i Dvärsätt, Rödön.
2. Eva Eleonora Borin, född 18 juli 1758 i Dvärsätt, Rödön,
död 1760 17/2 i Dvärsätt, Rödön.
3. Petrus Borin, född 26 november 1760 i Dvärsätt, Rödön,
död 1812 i Brasta Gård, Hallen. Gift 1793 med Maria Ullén, född 1769.
4. Daniel Fredrich Borin, född 15 november 1766 15/11 i Dvärsätt, Rödön.
5. Johan Gustaf Borin, född 1768 19/3 i Dvärsätt, Rödön.
Kyrkoherde i Överkalix och Refsund. Gift med Maria Elisabeth Burman,
född 1784, död 1826 19/2 i Överkalix.
6. Brita Cajsa Borin, född 1772 18/8 i Heljesund, Hallen,
död 13 mars 1847 i Överkalix. Bosatt i Arjeplog sedan Heden, Överkalix.
Gift 1798 med Pehr Wåhlström, född 1770, död 1817 14/12 i Heden, Överkalix. Fänrik.
1794 gifter han om sig med Emerentia Ulrika Modee. Under sin livstid hinner han skapa en lång lista på sin yrkesväg inom det militära.
Korpral vid Jämtlands regemente 23 december 1742.
Rustmästare 15 oktober 1751.
Furir 13 december 1752.
Sergeant 13 Juli 1754.
Fänrik 28 februari 1765.
Löjtnant 15 oktober 1770.
Premierlöjtnant 5 Juli 1771.
Kapten i armén 18 december 1776.
Kapten vid regementet 1 april 1791.
Kompanichef 11 maj 1791.
Avsked med Majorstitel 26 Jan 1795.
11 juni 1798 avlider Sven Gustaf Borin, 69 år gammal.
Brita Kajsa Borin
Brita Kajsa Borin född 1772 i Häljesund, Hallen i jämtland och var dotter till Major Gustav Borin och Eva Eleonora von Nandelsadt.
1798 vigdes hon med Fänrik Pehr wåhlström och de fick 7 barn tillsammans. Hon hinner tillsammans med maken att bo i Arjeplog en tid innan de hamnar på Heden i Överkalix. Hon var hans andra hustru.
Barn:
Carl Gustaf Wåhlström f.1798
Greta Catharina Wåhlström f.1803
Christina Eleonora Whålström f.1805
Sophia Aurora Wåhlström f.1810
Carolina Gustafva Whålström f.1811
Fredrica Wåhlström f.1812
Eva Wåhlström f. 1814 i Överkalix
Hennes make dog av lungsot på Heden år 1817. Hon dog på Heden, Överkalix den 13 mars 1847, 75 år gammal.
1798 vigdes hon med Fänrik Pehr wåhlström och de fick 7 barn tillsammans. Hon hinner tillsammans med maken att bo i Arjeplog en tid innan de hamnar på Heden i Överkalix. Hon var hans andra hustru.
Barn:
Carl Gustaf Wåhlström f.1798
Greta Catharina Wåhlström f.1803
Christina Eleonora Whålström f.1805
Sophia Aurora Wåhlström f.1810
Carolina Gustafva Whålström f.1811
Fredrica Wåhlström f.1812
Eva Wåhlström f. 1814 i Överkalix
Hennes make dog av lungsot på Heden år 1817. Hon dog på Heden, Överkalix den 13 mars 1847, 75 år gammal.
Geografiska Platser
Fars sida
Böle i Malå kommun, 2 km om Koppsele
Mors sida
Borin (provins Schlesien, Preussen)
Vähävaara (Lillberget)
Åbo, Finland
Böle i Malå kommun, 2 km om Koppsele
Mors sida
Borin (provins Schlesien, Preussen)
Vähävaara (Lillberget)
Åbo, Finland
Sigill, vapensköldar
Släkte:
Trast i Bygdeå - Prästsläkten Trast ursprung och Bygdeås sockensigill och kommunvapen.
Trast i Bygdeå - Prästsläkten Trast ursprung och Bygdeås sockensigill och kommunvapen.
Bygdeå och släkten Trast
Turdinus är trast på latin och en teori är att namnet trast i det här fallet härstamar från Bygdeås sockenvapen som består av en sköld med en trast på.
Robertsfors kommunvapen med en trast.
Sockensigillet ovan är avtecknad av walter Asplund, Bygdeå. Detta sigill finns i trärelief ca 20x20 cm på predikstolens baldakin från 1658. Predikstolen skänktes av prostinnan Karin Trast (Syster till Brita Trast) från Lövånger. Hennes far var kyrkoherde i Bygdeå 1593-1626.
Bygdeå är en tätort i Robertsfors kommun, och hette tidigare Skinnarbyn och utgjorde då centralort i bygdeå socken. Numera heter det bygdeå församling och motsvarar samma geografiska område som Robertsfors kommun. Bygdeå nämns som Bygda i skattelängder från 1314. bygda tros då motsvara Rickleån, vars slingrande gång genom landskapet gett namnet Bygda (böja).
Robertsfors är en tätort i Västerbotten och centralort i Robertsfors kommun i Västerbottens län.
Första gången Bygdeå nämns är 1314 men det är troligt att det funnits bebyggelse och bofasta långt innan dess. Bygdeås ursprungliga symbol från medeltiden var en koltrast som idag återfinns i Robertsfors kommunvapen. Ett gammalt öknamn var "bygdetrastar" om personer från Bygdeå.
Bygdeås kyrka byggdes enligt Biskop Billberg 1169, men det kan nog tolkas att vid den tidpunkten började man använda platsen för altare och bönehus. Kyrkplatsen som vid den tiden var belägen vid en havsvik tror tidigare ha varit bebyggd med en träkyka. 1539 slogs valvet till den idag befintliga stenkyrkan, och sedan dess har den byggts om i omgångar.
Robertsfors kommunvapen med en trast.
Sockensigillet ovan är avtecknad av walter Asplund, Bygdeå. Detta sigill finns i trärelief ca 20x20 cm på predikstolens baldakin från 1658. Predikstolen skänktes av prostinnan Karin Trast (Syster till Brita Trast) från Lövånger. Hennes far var kyrkoherde i Bygdeå 1593-1626.Bygdeå är en tätort i Robertsfors kommun, och hette tidigare Skinnarbyn och utgjorde då centralort i bygdeå socken. Numera heter det bygdeå församling och motsvarar samma geografiska område som Robertsfors kommun. Bygdeå nämns som Bygda i skattelängder från 1314. bygda tros då motsvara Rickleån, vars slingrande gång genom landskapet gett namnet Bygda (böja).
Robertsfors är en tätort i Västerbotten och centralort i Robertsfors kommun i Västerbottens län.
Första gången Bygdeå nämns är 1314 men det är troligt att det funnits bebyggelse och bofasta långt innan dess. Bygdeås ursprungliga symbol från medeltiden var en koltrast som idag återfinns i Robertsfors kommunvapen. Ett gammalt öknamn var "bygdetrastar" om personer från Bygdeå.
Bygdeås kyrka byggdes enligt Biskop Billberg 1169, men det kan nog tolkas att vid den tidpunkten började man använda platsen för altare och bönehus. Kyrkplatsen som vid den tiden var belägen vid en havsvik tror tidigare ha varit bebyggd med en träkyka. 1539 slogs valvet till den idag befintliga stenkyrkan, och sedan dess har den byggts om i omgångar.
Brita Nilsdotter Trast
Brita Nilsdotter Trast föddes i Bygdeå och dog någon gång före 1653 i Lövånger. Hon var första hustrun till kyrkoherden Andreas Nicolai Burman och de fick döttrarna Märita och Malin Trast.
Brita Nilsdotter Trasts far var kyrkoherden Nicolaus Petri Turdinus. samtidigt som han var verksam som kyrkoherde i Bygdeå socken 1593-1626 ägde han även ett hemman i Gullmark.
hennes syster var gift med föregångaren till hennes make i Lövånger.
Turdinus är trast på latin och en teori är att namnet trast i det här fallet härstamar från Bygdeås sockenvapen som består av en sköld med en trast på.
Brita Nilsdotter Trasts far var kyrkoherden Nicolaus Petri Turdinus. samtidigt som han var verksam som kyrkoherde i Bygdeå socken 1593-1626 ägde han även ett hemman i Gullmark.
hennes syster var gift med föregångaren till hennes make i Lövånger.
Turdinus är trast på latin och en teori är att namnet trast i det här fallet härstamar från Bygdeås sockenvapen som består av en sköld med en trast på.
Andreas Nicolai Burman
Andreas Nicolai Burman föddes 1590 i Bureå 3, son till bonden Nils Andersson och Mariet Andersdotter. Andreas studerade i Uppsala 9 februari 1612 och blev prästvigd 1616, 26 år gammal. Han nämns som komminister i Lövånger 1623 och i Bygdeå 1626. år 1637 den 17 april kom för Uppsala domkapitel en man från Lövångers församling med sockenns skrivelse som lät följande:
"Att Gud hafver ifrån denna världen genom döden kallat deras kyrkoherde D. Christopherum Olai, och begärde att få till kyrkoherde sacellanen i församlingen, dn Petrus zachraiae, somtill nöje hade tjänt in ministerio och hvar ge honom icke kunde bekomma emedan han ringa tjänt hade begärde de herr Andreas Nicolai i Bygdeå, som till ett och tjugu år hade tjänt in ministrerio till vilken de hade stort behag, emedan han är en skicklig man i både lärdom och leverne och han tillförene tjänst där i församlingen är ock i svågerksapp med salige H.christophers efterleverska, den mycket af församlingen föskyllt hafver, hvilket kunde lända henne till godo."
Även prästen Olaus Njurenius i Umeå gav också sitt vittnesmål om detta och Andreas Nicolai blev därmed kyrkoherde och tillträdde 1638. Han var herredagsman 1643.Genom utsända stamböcker samlade han under åren 1649-51 bidrag från de norrländska kyrkoarna för att täcka kosntaderna av kyrkans utvigdning 1649. Han dog i slutet avv 1653.
Han är gift med Brita Trast som var syster till hans föregångare; D. Christopherum Olais hustru. De fick dottern Märita Burman. Han gifte sig en andra gång med Brita Bröms, dotter till kyrkoherde Peder Bröms i Segersta.
Barn med Brita trast
Märta/Märita 1630-1689
Malin Burman
"Att Gud hafver ifrån denna världen genom döden kallat deras kyrkoherde D. Christopherum Olai, och begärde att få till kyrkoherde sacellanen i församlingen, dn Petrus zachraiae, somtill nöje hade tjänt in ministerio och hvar ge honom icke kunde bekomma emedan han ringa tjänt hade begärde de herr Andreas Nicolai i Bygdeå, som till ett och tjugu år hade tjänt in ministrerio till vilken de hade stort behag, emedan han är en skicklig man i både lärdom och leverne och han tillförene tjänst där i församlingen är ock i svågerksapp med salige H.christophers efterleverska, den mycket af församlingen föskyllt hafver, hvilket kunde lända henne till godo."
Även prästen Olaus Njurenius i Umeå gav också sitt vittnesmål om detta och Andreas Nicolai blev därmed kyrkoherde och tillträdde 1638. Han var herredagsman 1643.Genom utsända stamböcker samlade han under åren 1649-51 bidrag från de norrländska kyrkoarna för att täcka kosntaderna av kyrkans utvigdning 1649. Han dog i slutet avv 1653.
Han är gift med Brita Trast som var syster till hans föregångare; D. Christopherum Olais hustru. De fick dottern Märita Burman. Han gifte sig en andra gång med Brita Bröms, dotter till kyrkoherde Peder Bröms i Segersta.
Barn med Brita trast
Märta/Märita 1630-1689
Malin Burman
Johannes Jonae Tornaeus
Johannes Jonae Tornaeus föddes 1625 i Torneå och var kyrkoherde nr 11 i Neder-Torneå. Han var först gift med Margareta Köningsdotter och de fick 6 barn tillsammans.
Barn:
1. Abraham, Sekreterade hos riksrådet greve Bengt Oxenstierna.
2. Brita, f.omkr 1644, d.i Piteå 1730. Gift med prosten i Piteå, Olaus Stephani Gran i hans tredje gifte.
3. Kenicius (König) sjökapten.
4. Johannes, militär. Ett brev från honom av år 1662 finns i Momma-arkivet.
5. Margareta, f 1652, d 1696, gift 1:o m Henrik Johannis Tornström, kyrkoherde i Nedertorneå; gift 2:o m kaptenen sedermera majoren Niclas (Nils) Girsström (det finns många exempel på stavning av efternamnet).
6. Nils Tornaeus, Skolmästare och kaplan i Torneå. Student i Uppsala 1676. Herdaminnt uppger att han är död 1690 men enligt tingsmål i Nedertorneå levde han ännu den 19 aug 1690; samma tingsmål bekräftar att han var son till prosten Tornaeus i hans första äktenskap. Gift.
Han gifter sedermera sig med Margareta "Märita"Burman som är dotter till kyrkoherden Andreas Nicolai Burman och Brita Nilsdotter trast.
Märita som då är i 40års åldern och Johannes får en dotter och son tillsammans.
1. Jonas "jon" tornaeus som uppges i herdaminnet vara från torneå. Han blir 1693 inskriven som student i uppsala och därefter prästvigd till kapellan i nedertorneå. Den vnalia åldern vid prästvigning var omkring 25 år, med detta antagande skulle jonas vara född 1672 eller 73. Han gifte sig med margareta Planting, rådmansdotter från torneå.
2. Anna Tornae är född troligen 1674 eller 75. Hon gifte sig runt 1698 med tullnären Erik Eriksson Burman i Piteå
Johannes var student vid Uppsala 1625 och var sedan informator hos förvaltaren Joachim Opspaeus på Degerö och hos kyrkoherden Olaus andr. Roslagius i Rimbo. Efter sin promotion till fil.mag 1632 , där hans promotiosnkamrat var Superintendenten P. steuchius, följde han greve bengt Oxenstierna 2resarebent2 under 6 av 7 år på resor i Orienten. På det viset förvärvade han en grundlig kännedom i orientaliska språk.
Efter hemkomsten fick han neder-torneås pstorat, vilket beslutades i Uppsala domkap den 11 oktober 1639. Vid sitt tillträde möttes han av stort ogillande av kapellanernas sida men han lade redan från första dagen ner stort arbete för att undervisa lapparna.
Det omtalas att han tog till sig en snäll lappgosse och informerade honom att läsa och förstå katekesen och därefter sänt honom tillbaka ut i lappmarken för att lära samernas barn ABC och katekes.
själv gjorde Tornaeus 1-2 resor årligen genom Torneå lappmark, ibland ända bort till utsjoki. Den 23 februari 1643 befalldes han av den Kungliga Majestät att översätta Manuale sueticum, som var ett arbete som trycktes i stockholm 1648 under hans uppsikt. därför utanordnade K.M:t den 6 september 1648 300 daler tilltärepenningar och han befriades från taxen och gården den 12 december 1648 och erhöll frihetsbrev på 4 skattehemman i socknen den 18 december.
Under Tornaeus tid byggdes Torneå stads första kyrka 1647. år 1672 författade han en beskrining över Torneå och Kemi lappmarker och utgavs i tryck först 100 år senare. Han avled den 16 juli 1681 och begravdes av sin svärson, prästen Graan i Piteå.
Barn:
1. Abraham, Sekreterade hos riksrådet greve Bengt Oxenstierna.
2. Brita, f.omkr 1644, d.i Piteå 1730. Gift med prosten i Piteå, Olaus Stephani Gran i hans tredje gifte.
3. Kenicius (König) sjökapten.
4. Johannes, militär. Ett brev från honom av år 1662 finns i Momma-arkivet.
5. Margareta, f 1652, d 1696, gift 1:o m Henrik Johannis Tornström, kyrkoherde i Nedertorneå; gift 2:o m kaptenen sedermera majoren Niclas (Nils) Girsström (det finns många exempel på stavning av efternamnet).
6. Nils Tornaeus, Skolmästare och kaplan i Torneå. Student i Uppsala 1676. Herdaminnt uppger att han är död 1690 men enligt tingsmål i Nedertorneå levde han ännu den 19 aug 1690; samma tingsmål bekräftar att han var son till prosten Tornaeus i hans första äktenskap. Gift.
Han gifter sedermera sig med Margareta "Märita"Burman som är dotter till kyrkoherden Andreas Nicolai Burman och Brita Nilsdotter trast.
Märita som då är i 40års åldern och Johannes får en dotter och son tillsammans.
1. Jonas "jon" tornaeus som uppges i herdaminnet vara från torneå. Han blir 1693 inskriven som student i uppsala och därefter prästvigd till kapellan i nedertorneå. Den vnalia åldern vid prästvigning var omkring 25 år, med detta antagande skulle jonas vara född 1672 eller 73. Han gifte sig med margareta Planting, rådmansdotter från torneå.
2. Anna Tornae är född troligen 1674 eller 75. Hon gifte sig runt 1698 med tullnären Erik Eriksson Burman i Piteå
Johannes var student vid Uppsala 1625 och var sedan informator hos förvaltaren Joachim Opspaeus på Degerö och hos kyrkoherden Olaus andr. Roslagius i Rimbo. Efter sin promotion till fil.mag 1632 , där hans promotiosnkamrat var Superintendenten P. steuchius, följde han greve bengt Oxenstierna 2resarebent2 under 6 av 7 år på resor i Orienten. På det viset förvärvade han en grundlig kännedom i orientaliska språk.
Efter hemkomsten fick han neder-torneås pstorat, vilket beslutades i Uppsala domkap den 11 oktober 1639. Vid sitt tillträde möttes han av stort ogillande av kapellanernas sida men han lade redan från första dagen ner stort arbete för att undervisa lapparna.
Det omtalas att han tog till sig en snäll lappgosse och informerade honom att läsa och förstå katekesen och därefter sänt honom tillbaka ut i lappmarken för att lära samernas barn ABC och katekes.
själv gjorde Tornaeus 1-2 resor årligen genom Torneå lappmark, ibland ända bort till utsjoki. Den 23 februari 1643 befalldes han av den Kungliga Majestät att översätta Manuale sueticum, som var ett arbete som trycktes i stockholm 1648 under hans uppsikt. därför utanordnade K.M:t den 6 september 1648 300 daler tilltärepenningar och han befriades från taxen och gården den 12 december 1648 och erhöll frihetsbrev på 4 skattehemman i socknen den 18 december.
Under Tornaeus tid byggdes Torneå stads första kyrka 1647. år 1672 författade han en beskrining över Torneå och Kemi lappmarker och utgavs i tryck först 100 år senare. Han avled den 16 juli 1681 och begravdes av sin svärson, prästen Graan i Piteå.
Margareta Burman
Margareta "Märita" Burman är född omkring 1630 och är dotter till kyrkoherden Andreas Nicolai Burman och Brita Nilsdotter Trast. Runt 16 års ålder gifter hon sig med kyrkoherde Abraham Michaelis Burelius den 13 november 1646 och de fick inst 4 barn tillsammans.
Barn:
1. Karin (Katarina) föddes 1648 och är väl Margaretas första barn. Katarina var gift 1:o m komminister Nils Toucher i Nätra, gift 2:o med länsmannen Henning Tideman i Resele.
2. Anders Abrahamsson Burman, rådman i Torneå. Tog mors släktnamn. Gift. Omtalad i bouppteckning nr 23 i Torneå stads bouppteckningsregister, Tamelander s 16.
3. En dotter NN Burman, gift med handelsman i Torneå.
4. En dotter NN Burman, gift med handelsman i Torneå.
Abraham avlider år 1671 i Överkalix där han också varit kyrkoherde, när Märita var 41 år gammal. Märita gifter om sig året därpå med Prästen Johannes Jonae Tornaeus i Nedertorneå.
De får två barn tillsammans, en son och en dotter.
1. Jonas "jon" tornaeus som uppges i herdaminnet vara från torneå. Han blir 1693 inskriven som student i uppsala och därefter prästvigd till kapellan i nedertorneå. Den vnalia åldern vid prästvigning var omkring 25 år, med detta antagande skulle jonas vara född 1672 eller 73. Han gifte sig med margareta Planting, rådmansdotter från torneå.
2. Anna Tornae är född troligen 1674 eller 75. Hon gifte sig runt 1698 med tullnären Erik Eriksson Burman i Piteå
Barn:
1. Karin (Katarina) föddes 1648 och är väl Margaretas första barn. Katarina var gift 1:o m komminister Nils Toucher i Nätra, gift 2:o med länsmannen Henning Tideman i Resele.
2. Anders Abrahamsson Burman, rådman i Torneå. Tog mors släktnamn. Gift. Omtalad i bouppteckning nr 23 i Torneå stads bouppteckningsregister, Tamelander s 16.
3. En dotter NN Burman, gift med handelsman i Torneå.
4. En dotter NN Burman, gift med handelsman i Torneå.
Abraham avlider år 1671 i Överkalix där han också varit kyrkoherde, när Märita var 41 år gammal. Märita gifter om sig året därpå med Prästen Johannes Jonae Tornaeus i Nedertorneå.
De får två barn tillsammans, en son och en dotter.
1. Jonas "jon" tornaeus som uppges i herdaminnet vara från torneå. Han blir 1693 inskriven som student i uppsala och därefter prästvigd till kapellan i nedertorneå. Den vnalia åldern vid prästvigning var omkring 25 år, med detta antagande skulle jonas vara född 1672 eller 73. Han gifte sig med margareta Planting, rådmansdotter från torneå.
2. Anna Tornae är född troligen 1674 eller 75. Hon gifte sig runt 1698 med tullnären Erik Eriksson Burman i Piteå
Anna Tornae
Anna Tornae är föddes 1670 i Nedertorneå i andra giftet för båda hennes föräldrar Kyrkoherde Johannes Jonae Tornaeus och Margareta burman.
Hon har flera halv-syskon på båda sin mors och fars sida, och en helbror som heter Jonas "Jon" Tornaeus som var prästvigd. "Komminister Jonas tornaeus i Nedertorneå har tillsammans med NC och SB skrivit "Verser vid handelsmannen i Piteå, Nils Häggmans och Anna Tornaes bröllop 1695".
Nils Häggman dör kort där efter och hon gifter om sig med Tullnären Erik Burman.
Barn:
Margareta Burman (1702 - 1733)
Anna Burman (1704 - 1757)
Hon har flera halv-syskon på båda sin mors och fars sida, och en helbror som heter Jonas "Jon" Tornaeus som var prästvigd. "Komminister Jonas tornaeus i Nedertorneå har tillsammans med NC och SB skrivit "Verser vid handelsmannen i Piteå, Nils Häggmans och Anna Tornaes bröllop 1695".
Nils Häggman dör kort där efter och hon gifter om sig med Tullnären Erik Burman.
Barn:
Margareta Burman (1702 - 1733)
Anna Burman (1704 - 1757)
Thursday, May 26, 2011
Tullnär
Tullnär
Sedan 1600-talet hade varje tullkammare ett tullkammar-distrikt som omfattade stapelstaden med inloppsstationer och eventuella andra bevakningsplatser. De högre tjänstemännen vid tullkamrarna utgjordes från 1600-talets andra hälft vanligen av en tullnär och en kontrollör. Endast de minsta hade blott en tullnär. Tullnären på tullkammaren var förvisso cheftjänstemannen, men kontrollörs-befattningarna försågs efterhand med föreskrifter om vad de båda personerna gemensamt skulle handlägga. Det gällde nämligen att förhindra att tullen försvann i tjänstemannens fickor. Ett aktgivande på andras agerande uppmuntrades därför.
Tullnärer i denna blogg:
Erik Burman (Min mors sida)
Sedan 1600-talet hade varje tullkammare ett tullkammar-distrikt som omfattade stapelstaden med inloppsstationer och eventuella andra bevakningsplatser. De högre tjänstemännen vid tullkamrarna utgjordes från 1600-talets andra hälft vanligen av en tullnär och en kontrollör. Endast de minsta hade blott en tullnär. Tullnären på tullkammaren var förvisso cheftjänstemannen, men kontrollörs-befattningarna försågs efterhand med föreskrifter om vad de båda personerna gemensamt skulle handlägga. Det gällde nämligen att förhindra att tullen försvann i tjänstemannens fickor. Ett aktgivande på andras agerande uppmuntrades därför.
Tullnärer i denna blogg:
Erik Burman (Min mors sida)
Erik Burman
Erik Burman föddes den 22 januari 1671, Piteå . Erik var tullnär i Piteå och gift med Anna Tornae. De fick sex barn varav 4 döttrar uppnådde vuxen ålder.
Barn:
Margareta Burman (1702 - 1733)
Anna Burman (1704 - 1757)
Död den 3 mars 1725.
Barn:
Margareta Burman (1702 - 1733)
Anna Burman (1704 - 1757)
Död den 3 mars 1725.
Margareta Burman
Margareta Burman är född 1702 i Piteå och dotter till Anna Tornae från N.Torneå och tullnären Erik Burman från öjebyn. Den 17 februari 1719 gifte margareta sig med kyrkoherden Pehr Fjellström i Piteå. De får 7 barn tillsammans men bara 5 uppnår vuxen ålder.
Barn:
Erik fjellström 1719-1719
Anna Agata Fjellström 1721-1769
Katharina Fjellström 1723-1763
Erik Fjellström 1725-1783
Margareta Fjellström 1727-1807
Ulrika Fjellström 1730-1740
Pehr Fjellström 1732-1787
Margareta Burman avlider 1733 och henes make gifter om sig med Katharina sjöberg ca 2 år senare.
Barn:
Erik fjellström 1719-1719
Anna Agata Fjellström 1721-1769
Katharina Fjellström 1723-1763
Erik Fjellström 1725-1783
Margareta Fjellström 1727-1807
Ulrika Fjellström 1730-1740
Pehr Fjellström 1732-1787
Margareta Burman avlider 1733 och henes make gifter om sig med Katharina sjöberg ca 2 år senare.
Sigrid NN och Nils Olofsson
Sigrid är gift med birkarlen Nils Olofsson och de är bosatta i Hamnen 23 i Öjebyn i Piteå landsförsamling. Åren 1539-1558 står nils som äggare. Sigrid står omnämnd på gården 1561-62. Hemmnet hade 18 kor år 1553.
Barn:
Olof Nilsson (- >1576)
Erik Nilsson
Nilsdotter
Andreas "Anders" Nicolai (- 1600)
Barn:
Olof Nilsson (- >1576)
Erik Nilsson
Nilsdotter
Andreas "Anders" Nicolai (- 1600)
Andreas "Anders" Nicolai
Andreas "Anders" Nicolai är född omkring innan 1550 i Hamnen i Öjebyn, Pite socken. Han är son till den förmögne birkarlek Nils Olsson i Hampnen i Öjebyn.
Andreas var gift med Margareta Johansdotter och de hade minst 3 barn tillsammans.
Barn:
Nicolaus Andreae Rhen (- 1628)
Anders Andersson
Andersdotter
Han tjänstgjorde som kapellan hos kyrkoherde mäster Aron i Luleå. Under åren 1555-1560 var han enligt egen uppgift "Honun Göstafz underdånige tienare och capillan". Han var alltså hovpräst och verkar ha haft en befattning med lappfogdarnas tionderäkenskaper.
Omkring 1561 blev Anders kyrkoherde i Nedre torneå men 1566 är han kyrkoherde i Piteå. År 1569 är han närvarande vid riksdagen och sätter sitt namn under prästerskapets försegling.
Vid txeringen av Piteå församling för Älvsborgs lösen 1571, värderades hans lösegendom till 2.294 mk och 6 öre. En summa som anger att herr Anders i Piteå var den rikaste av alla Norrlandspräster. En del av värdet tillhörde dock hans brorsdotter också.
Specifikationen upptar följande:
28 kor
18 unga stutar
40 får
22 getter
15 svin
4 hästar
3 ston
315 silver lod
3 guldringar (31 mark)
Pengar - 29 mk
Tenn 6 pund 18 mark
Mässing 3pd 5 m
koppar 10 pund, 10m
År 1574 blir han utsatt för svåra beskyllningar inför kungliga majestät, sannolikt närmast föranledda av den ovänskap han råkar ut med lappfogden Olof andersson Burman. Olofs smeknamn var "prästeplågare". Anklagelserna som sammanfattades i åtta punkter, handlade i huvudsak om otillåten landsköpenskap,lappmarkshandel osv.
Han togs i försvar av allmogemän från hela Västerbotten genom att de i en skrivelse vederlade beskyllningarna. Alla betygade, såväl hans åhörare som andra som han kan ha kommit i beröring med, att han sin församling behandlat så som det förestår den kristna församlingen både gällande leverne och lärdom.
I den därpå följande Liturgiska striden böjde han sig för kon johans vilja och undertecknade Liturgiens antagande 1577. Han var då prost i norra prosteriet men den måste ha legat nere en tid eftersom Kon Johan åter igen 11583 tillsätter honom där.
År 1587 kvitterar han prostetunnan från fem kyrkor och nämner att han försörjde Pite och Lule lappar med guds ord sam att i lappmarken fanns 2 kapell.
Som präst var han perosnligen närvarande vid Uppsala möte 1593 och undertecknade dess beslut om förkastandet av den röda boken. Beslutet trycktes ej förr än 1595. 1593 frånträder han sitt ämbete.
Hertig Carl satte honom i kommission med uppgift att utreda den trassliga och svåra frågan om Svenska kronans rätt över lapparna i den Norska och Finks-Rysla gränstrakterna. Överste Kommissarien Mauritz jöransson betygar under den 13 november 1596 att herr Anders varit upp på landsryggen (Fjällen) på sin egen omkostnad och med egna renar för att få bästa möjliga information om gränsen och gnoemgången i lappmarkerna.
Att Anders var en stor renägare och idkade handle såväl i Stockholm som med samerna samt fullkomligt behärskade det samiska språket framgår avflera handlingar.
Han ägde bland annat en sågkvarn vid Svensbyån i Pite socken.
Andreas var gift med Margareta Johansdotter och de hade minst 3 barn tillsammans.
Barn:
Nicolaus Andreae Rhen (- 1628)
Anders Andersson
Andersdotter
Han tjänstgjorde som kapellan hos kyrkoherde mäster Aron i Luleå. Under åren 1555-1560 var han enligt egen uppgift "Honun Göstafz underdånige tienare och capillan". Han var alltså hovpräst och verkar ha haft en befattning med lappfogdarnas tionderäkenskaper.
Omkring 1561 blev Anders kyrkoherde i Nedre torneå men 1566 är han kyrkoherde i Piteå. År 1569 är han närvarande vid riksdagen och sätter sitt namn under prästerskapets försegling.
Vid txeringen av Piteå församling för Älvsborgs lösen 1571, värderades hans lösegendom till 2.294 mk och 6 öre. En summa som anger att herr Anders i Piteå var den rikaste av alla Norrlandspräster. En del av värdet tillhörde dock hans brorsdotter också.
Specifikationen upptar följande:
28 kor
18 unga stutar
40 får
22 getter
15 svin
4 hästar
3 ston
315 silver lod
3 guldringar (31 mark)
Pengar - 29 mk
Tenn 6 pund 18 mark
Mässing 3pd 5 m
koppar 10 pund, 10m
År 1574 blir han utsatt för svåra beskyllningar inför kungliga majestät, sannolikt närmast föranledda av den ovänskap han råkar ut med lappfogden Olof andersson Burman. Olofs smeknamn var "prästeplågare". Anklagelserna som sammanfattades i åtta punkter, handlade i huvudsak om otillåten landsköpenskap,lappmarkshandel osv.
Han togs i försvar av allmogemän från hela Västerbotten genom att de i en skrivelse vederlade beskyllningarna. Alla betygade, såväl hans åhörare som andra som han kan ha kommit i beröring med, att han sin församling behandlat så som det förestår den kristna församlingen både gällande leverne och lärdom.
I den därpå följande Liturgiska striden böjde han sig för kon johans vilja och undertecknade Liturgiens antagande 1577. Han var då prost i norra prosteriet men den måste ha legat nere en tid eftersom Kon Johan åter igen 11583 tillsätter honom där.
År 1587 kvitterar han prostetunnan från fem kyrkor och nämner att han försörjde Pite och Lule lappar med guds ord sam att i lappmarken fanns 2 kapell.
Som präst var han perosnligen närvarande vid Uppsala möte 1593 och undertecknade dess beslut om förkastandet av den röda boken. Beslutet trycktes ej förr än 1595. 1593 frånträder han sitt ämbete.
Hertig Carl satte honom i kommission med uppgift att utreda den trassliga och svåra frågan om Svenska kronans rätt över lapparna i den Norska och Finks-Rysla gränstrakterna. Överste Kommissarien Mauritz jöransson betygar under den 13 november 1596 att herr Anders varit upp på landsryggen (Fjällen) på sin egen omkostnad och med egna renar för att få bästa möjliga information om gränsen och gnoemgången i lappmarkerna.
Att Anders var en stor renägare och idkade handle såväl i Stockholm som med samerna samt fullkomligt behärskade det samiska språket framgår avflera handlingar.
Han ägde bland annat en sågkvarn vid Svensbyån i Pite socken.
Nicolaus Andreae Rhen
Nicolaus Andreae Rhen föddes 1557 och är son till Andreas "Anders" Nicolai från Öjebyn,Piteå och Margareta Johansdotter, troligen från stockholm. Nicolaus gifte sig med en Margareta, de fick minst 5 barn tillsammans.
Barn:
Sara Nilsdotter Rhen
Anders Nilsson Rhen
Brita Nilsdotter Rhen
Nilsdotter Rhen (- <1655)
Margareta Nilsdotter Rhen (- 1669)
Nicolaus Andreae Rhen är kyrkoherde nr8 i Piteå och son till företrädaren. Han uppges var född på fädernehemmanet Hamnen i Öjebyn. Efter föregående studier blev han prästvigd år 1581. Kort därpå blev han sin fars medhjälpare. Han stjänstgjorde som vice pastor under den tid fadern var ute på offentliga uppdrag och deltog i gränskommissionens arbeten.
Han intygar nämligen att 1596 att årets kyrkekornslängd brunnit upp när han nästan miste sitt hus genom vådeld och därför inte kunde ge någon noggrann redovisning.
Nicolaus kunde samiska och visste deras seder och fick därför efterförfrågan ta över efter att hans far avlidit. Han tillträdde pastoratet 1600
Piteå lappmark planerade att brytas ut till ett eget gäll och detta blev Nicolaus uppgift. Samerna ville få behålla honom som själasörjare men fick en särskild pastor tillsatt 1608. Då denne i sitt sätt att sköta tjänsten inte rättade sig efter de givna förordningarna, fann man det bäst att återgå till det gamla.
Nicolus fick därför gneom kungligt brev den 9 februari 1614 blev åter igen anförtrodd själavården för Pite Lappmark, som alltså återföll som annex under moderkyrkan.
Nicolaus lade ner mycket arbete på att utbilda samerna i den kristna läran med deras eget språk. Genom tillkomsten av Piteå stad 1621 blev Nicolaus anförtrodd närmaste vården om stadsförsamlingen. I likhet med sin far drev han handel med samerna och upptas 1613 bland de birkarlar som erlade tull, trots att regeringen 1611 förbjudit prästerna att beblanda sig med sådana affärer. Prästfamiljen stod också en tid i ffärsförbindelse med den namnkunnige uppsalaprofessorn Johannes Messenius.
Nicolaus avled i maj 1628 och eftermälet löd;"Han var nitisk om guds ära i gemen och i synnerhet om lappskolan i Piteå"
Barn:
Sara Nilsdotter Rhen
Anders Nilsson Rhen
Brita Nilsdotter Rhen
Nilsdotter Rhen (- <1655)
Margareta Nilsdotter Rhen (- 1669)
Nicolaus Andreae Rhen är kyrkoherde nr8 i Piteå och son till företrädaren. Han uppges var född på fädernehemmanet Hamnen i Öjebyn. Efter föregående studier blev han prästvigd år 1581. Kort därpå blev han sin fars medhjälpare. Han stjänstgjorde som vice pastor under den tid fadern var ute på offentliga uppdrag och deltog i gränskommissionens arbeten.
Han intygar nämligen att 1596 att årets kyrkekornslängd brunnit upp när han nästan miste sitt hus genom vådeld och därför inte kunde ge någon noggrann redovisning.
Nicolaus kunde samiska och visste deras seder och fick därför efterförfrågan ta över efter att hans far avlidit. Han tillträdde pastoratet 1600
Piteå lappmark planerade att brytas ut till ett eget gäll och detta blev Nicolaus uppgift. Samerna ville få behålla honom som själasörjare men fick en särskild pastor tillsatt 1608. Då denne i sitt sätt att sköta tjänsten inte rättade sig efter de givna förordningarna, fann man det bäst att återgå till det gamla.
Nicolus fick därför gneom kungligt brev den 9 februari 1614 blev åter igen anförtrodd själavården för Pite Lappmark, som alltså återföll som annex under moderkyrkan.
Nicolaus lade ner mycket arbete på att utbilda samerna i den kristna läran med deras eget språk. Genom tillkomsten av Piteå stad 1621 blev Nicolaus anförtrodd närmaste vården om stadsförsamlingen. I likhet med sin far drev han handel med samerna och upptas 1613 bland de birkarlar som erlade tull, trots att regeringen 1611 förbjudit prästerna att beblanda sig med sådana affärer. Prästfamiljen stod också en tid i ffärsförbindelse med den namnkunnige uppsalaprofessorn Johannes Messenius.
Nicolaus avled i maj 1628 och eftermälet löd;"Han var nitisk om guds ära i gemen och i synnerhet om lappskolan i Piteå"
Anna Andersson Brenholm
Anna Andersson Brenholm är född 1638 i öjebyn, Piteå och död 1697. Den 26 december 1659 gifte hon sig med Johannes Nicolai Laestadius och de fick 7 barn tillsammans.
Barn:
Anders 1658-1743, Klockare i Piteå
Nils ~1661-
Johannes (Johan II Johansson) Laestadius 1664-1730 Efterträdare.
Agatha Johansdotter Laestadia 1667-1748 Prästhustru.
Sara ~1670- G.m Klockaren i Silbojock, Mårten Noraeus
Olof Johansson 1672-1765 Klockare i Arjeplog,
Margareta 1673-1753 G.m länsman Jöns Persson Holm i Piteå. Blind änka.
Barn:
Anders 1658-1743, Klockare i Piteå
Nils ~1661-
Johannes (Johan II Johansson) Laestadius 1664-1730 Efterträdare.
Agatha Johansdotter Laestadia 1667-1748 Prästhustru.
Sara ~1670- G.m Klockaren i Silbojock, Mårten Noraeus
Olof Johansson 1672-1765 Klockare i Arjeplog,
Margareta 1673-1753 G.m länsman Jöns Persson Holm i Piteå. Blind änka.
Anders Larsson Huller
Anders Larsson Huller är född i Öjebyn, Piteå.
Han har familj med Sara Nilsdotter Rehn, de har 6 barn tillsammans.
Barn:
Barn:
Anna Andersson Brenholm (1638 - 1697)
Nils Andersson Brenholm (1647 - 1691)
Johan Brenholm
Mickel Brenholm
Lars Andersson Huller
Samuel Andersson Flock
Han står som ägare för hemmet i Öjebyn 25 Sanden, Piteå socken 1613-1650. Han är borgare och tullnär i Öjebyn. Hans far Lars Andersson(f.1544 i Öjebyn) står som ägare för Sanden 25, Öjebyn 1576-1617.
Han har familj med Sara Nilsdotter Rehn, de har 6 barn tillsammans.
Barn:
Barn:
Anna Andersson Brenholm (1638 - 1697)
Nils Andersson Brenholm (1647 - 1691)
Johan Brenholm
Mickel Brenholm
Lars Andersson Huller
Samuel Andersson Flock
Han står som ägare för hemmet i Öjebyn 25 Sanden, Piteå socken 1613-1650. Han är borgare och tullnär i Öjebyn. Hans far Lars Andersson(f.1544 i Öjebyn) står som ägare för Sanden 25, Öjebyn 1576-1617.
Sara Nilsdotter Rehn
Sara Nilsdotter Rehn är född i Öjebyn, Piteå. Hennes mor heter Margareta d.1632 och hennes far är Nicolaus Andreas Rhen. Sara har familj med Anders Larsson Huller, de har 6 barn tillsammans.
Barn:
Barn:
Anna Andersson Brenholm (1638 - 1697)
Nils Andersson Brenholm (1647 - 1691)
Johan Brenholm
Mickel Brenholm
Lars Andersson Huller
Samuel Andersson Flock
Änkan Sara Nilsdotter står som ägare för hemmet i öjebyn 25 Sanden, Piteå socken 1651-1659.
Barn:
Barn:
Anna Andersson Brenholm (1638 - 1697)
Nils Andersson Brenholm (1647 - 1691)
Johan Brenholm
Mickel Brenholm
Lars Andersson Huller
Samuel Andersson Flock
Änkan Sara Nilsdotter står som ägare för hemmet i öjebyn 25 Sanden, Piteå socken 1651-1659.
Nils Olsson och Agatha Sjulsdotter
Nils Olsson och Agatha Sjulsdotter är båda hemmahörande i Lästa, Ytterlännäs. De är föräldrar till kyrkoherden Johannes Nicolai Laestadius. Agatha är född runt 1589 och Nils är född före 1590 och dör någon gång efter 1629.
Nils var en bonde men jobbade även vid den gamla kronosågen i Lästa, vilket under 1500-talet försörjde Johan den tredje med golvtimmet till slott och kronogårdar.
Nils var en bonde men jobbade även vid den gamla kronosågen i Lästa, vilket under 1500-talet försörjde Johan den tredje med golvtimmet till slott och kronogårdar.
Johannes Nicolai Laestadius
Johannes "Johan" Nicolai (Nilsson) Laestadius föddes omkrin 1615 i Granbyn, sorsele. Hans föräldrar är Bonden Nils Olsson och Agatha sjulsdotter, båda hemmahörande i Lästad by, Ytterlännäs, Ångermanland.
Den 26 december 1659 gifte han sig med Anna Andersson Brenholm och de fick 7 barn tillsammans.
Anders 1658-1743, Klockare i Piteå
Nils ~1661-
Johannes (Johan II Johansson) Laestadius 1664-1730 Efterträdare.
Agatha Johansdotter Laestadia 1667-1748 Prästhustru.
Sara ~1670- G.m Klockaren i Silbojock, Mårten Noraeus
Olof Johansson 1672-1765 Klockare i Arjeplog,
Margareta 1673-1753 G.m länsman Jöns Persson Holm i Piteå. Blind änka.
Johannes studerade vid härnösand skola och Strängnäs gymnasium och i Uppsala för att sedan jobba i Pite skola. Han ansökte om att bli förflyttad till Arjeplog där han blev kyrkoherde nr3.
Grannprästen i Silbojock var hans barndomsvän och kamrat Erik Petri Noraeus, som även samtidigt varit lärare i Piteå stadsskola. Nu fick de båda tjäna i samma lappmark där de levde i största förtrolighet. De gifte samman sina döttrar och söner som blev deras efterträdare. De begravdes även samtidigt i Arjeplogs kyrka
Laestadius-Lestander släkten i Arjeplogstrakten härstammar alla från kyrkoherden Johan Laestadius.
Mellan Väja och Bollstabruk passerar man de två byarna Lästa och Blästa. I slutet av 1500-
talet och början av 1600-talet bodde i Lästa (äldre stavning Leistad) bonden Nils Olofsson.
Sonen Johan antog släktnamnet Læstadius efter bynamnet. Johan föddes ca 1615 och dog 83 år gammal år 1697 som kyrkoherde i Arjeplog, och blev 103 år senare farfars farfar till
väckelsepredikanten Lars Levi Læstadius.
Den 26 december 1659 gifte han sig med Anna Andersson Brenholm och de fick 7 barn tillsammans.
Anders 1658-1743, Klockare i Piteå
Nils ~1661-
Johannes (Johan II Johansson) Laestadius 1664-1730 Efterträdare.
Agatha Johansdotter Laestadia 1667-1748 Prästhustru.
Sara ~1670- G.m Klockaren i Silbojock, Mårten Noraeus
Olof Johansson 1672-1765 Klockare i Arjeplog,
Margareta 1673-1753 G.m länsman Jöns Persson Holm i Piteå. Blind änka.
Johannes studerade vid härnösand skola och Strängnäs gymnasium och i Uppsala för att sedan jobba i Pite skola. Han ansökte om att bli förflyttad till Arjeplog där han blev kyrkoherde nr3.
Grannprästen i Silbojock var hans barndomsvän och kamrat Erik Petri Noraeus, som även samtidigt varit lärare i Piteå stadsskola. Nu fick de båda tjäna i samma lappmark där de levde i största förtrolighet. De gifte samman sina döttrar och söner som blev deras efterträdare. De begravdes även samtidigt i Arjeplogs kyrka
Laestadius-Lestander släkten i Arjeplogstrakten härstammar alla från kyrkoherden Johan Laestadius.
Mellan Väja och Bollstabruk passerar man de två byarna Lästa och Blästa. I slutet av 1500-
talet och början av 1600-talet bodde i Lästa (äldre stavning Leistad) bonden Nils Olofsson.
Sonen Johan antog släktnamnet Læstadius efter bynamnet. Johan föddes ca 1615 och dog 83 år gammal år 1697 som kyrkoherde i Arjeplog, och blev 103 år senare farfars farfar till
väckelsepredikanten Lars Levi Læstadius.
Olof Andersson Burman
Olof Andersson Burman innehade ett hemman i Öjebyn utanför Piteå och tillhör det gamla Burmanssläktet. Han var fogde för Lule Lappmark (1584–1591 och 1593–1597), Torne lappmark(1603) och utförde också andra uppgifter för den Svenska staten.
År 1595 ingick han i den svenska delegation som förhandlade med danskarna om gränserna på Nordkalotten. Tre år senare kartlade han färdvägarna från Torneå till Atlantkusten och Kolahalvön
Barn:
Jakob Olofsson Burman Lappfogde
Karin Olofsson burman Gift med lappfogde Pehr Amundsson
År 1595 ingick han i den svenska delegation som förhandlade med danskarna om gränserna på Nordkalotten. Tre år senare kartlade han färdvägarna från Torneå till Atlantkusten och Kolahalvön
Barn:
Jakob Olofsson Burman Lappfogde
Karin Olofsson burman Gift med lappfogde Pehr Amundsson
Karin Olofsdotter Burman
Karin Olofsdotter Burman, dotter till Lappfogden Olof Andersson Burman som innehade ett hemman i Öjebyn utanför Piteå. Han var fogde för Lule Lappmark, torne lappmark och utförde också andra uppgifter för den Svenska staten.
Karin var gift med Pehr Amundsson och mor till Barbro Persdotter och var avliden 1671.
Karin hade även en bror som hette Jakob Olofsson Burman som också arbetade som lappfogde.
Karin var gift med Pehr Amundsson och mor till Barbro Persdotter och var avliden 1671.
Karin hade även en bror som hette Jakob Olofsson Burman som också arbetade som lappfogde.
Pehr Amundsson
Pehr Amundsson är född i Piteå och gift med Karin Olofsdotter Burman. Han var kronofogde och lappfogde i klumben och vissa påstår att han är av Bure-släkten.
Far till Barbro Persdotter
Far till Barbro Persdotter
Barbro Persdotter
Barbro Persdotters födelsedatum för för mig okänt. Hennes föräldrar är Lappfogden Pehr Amundsson och Karin Olofsdotter Burman. Hon vigdes med Kyrkoherden Ericus Noraeus Petri 14 nov 1652 i Piteå och de fick 9 barn tillsammans.
Barn:
Per (Petrus) Noraeus 1657-1706
Barbro Noraea 1665-1720
Brita Noraea 1667-1753
Erik Noraeus
Karin Noraea -1680
Mårten Noraeus
Johan Noraeus
Könik Noraeus -1680
Sophia Noraea -1728
När hon avled 1682 i Arjeplog, så skänkte hennes make kyrkan en silverskål.
Barn:
Per (Petrus) Noraeus 1657-1706
Barbro Noraea 1665-1720
Brita Noraea 1667-1753
Erik Noraeus
Karin Noraea -1680
Mårten Noraeus
Johan Noraeus
Könik Noraeus -1680
Sophia Noraea -1728
När hon avled 1682 i Arjeplog, så skänkte hennes make kyrkan en silverskål.
Ericus "Erik" Petri Noraeus
Ericus Petri Noraeus föddes omkring 1618 i Nora, Kramfors vid höga kusten.
Hans mor är för mig okänd, men hans far var bonden Per Eriksson i Nora.
Ericus gifte sig 14 november 1652 med Barbro Persdotter i Piteå. Med anlending av iftemålet skänkte brudgumen 8 daler till Piteå sockenkyrka.
Tillsammans fick de 9 barn,
Barn:
Per (Petrus) Noraeus 1657-1706
Barbro Noraea 1665-1720
Brita Noraea 1667-1753
Erik Noraeus
Karin Noraea -1680
Mårten Noraeus
Johan Noraeus
Könik Noraeus -1680
Sophia Noraea -1728
Ericus Petri Noraeus Angermannus var kyrkoherde nr 3 i Silbojock, Piteå lappmark. student i Uppsala 15 februari 1645 och blev förhörare 1650 i Piteå skola och kallar sig 1653 för "Scholae Pithensis praeceptor Classicus", det vill säga "kollega i tredje klassen".
Han tillträdde Silbojocks pastorat 1656 med samma lön som företrädaren och mottog den 6 juni följande år den omhändertagna kyrkokassan från bruksförvaltaren.
Hans arbete stördes på ett överraskande och ödesdigert sätt genom det anfall som en norsk strövkår i augusti månad 1659 jorde över den svenska gränsen och ledde till att hela bruksdriften upphörde i Silbojock.
Han var ögonvitten coh har skildrat händelseförloppet, daterat Arjeplog 30 aususti 1660.
Han berättar hur han den 15 augusti 1659 klockan 5 på morgonen varit ute med proviantskrivaren vid bruket för att dra upp fiskenoten i Piteträsket (Sädvajaur) och just höll på att hala båten i land, då den fientliga styrkan på 20 man till häst och 80 man till fots kom.
"De kom ansättiandes uthi en gruffweligh furie"
Anföraren, länsamtmannen Norlanden Preben Von Ahnen satte pistolen för hans bröst och frågade om han ville låta sig fångas eller nedskjutas. Prästen bad om nåd. Medan lundringen av proviantförråden och bruksinventarierna som bäst pågick, fick kyrkoherden och hans hustru företräde inför junkaren och anhöll om att få deras liv och egendom skonad. Detta beviljades till viss del.
Nästkommande dag berövades kyrkan på sin klocka, mässe och altarkläderna samt alla lösa ting, varefter flertalet av byggnaderna satts i brand. På prästfolkets ödmjuka bön skonades emellertid lilla hyttegården med två mjölkbodar som pastorn betecknade som sin privata egendom. Kronans hus, bodar, bargar och bryggarstugor samt fähus förstörs.
Efter detta tågar fienden vidare till Nasafjäll där förstörelseverket fullbordas den 18 augusti. Eftersom gruvdriften inte lockade till att återupptas och nybyggarväsendet i dessa trakter trots statens uppmuntran inte var speciellt framånsrik, blev pastoratets fortsatta existen starkt ifrågasatt.
konsist i Härnösand förkunnade den 10 maj 1661 att Ericus Petri Noraeus, predikant vid Silbojock, tillsvidare får behålla sina tidigare samer. Eftersom silverbruket nu var nedlagt och inte skulle upprättas, utan istället bege sig till Luleå och njuta den lön som där faller.
1682 avled hasn hustru och då skänkte han en silverskål till Arjeplogs kyrka.
Någon förflyttning blev emellertid ej av, Noraeus stannade kvar som pastor i Silbojock och kunde nu mera odelat och med framgång ägna sig åt omvändelseverket i denna del av lappmarken. Ny kyrka uppfördes först 1691.
Han avled i februari 1697 och begravdes i Arjeplogs kyrka på samma gång som sin ungdomsvän och kollega, Kyrkoherden Johan Laestadius.
Hans mor är för mig okänd, men hans far var bonden Per Eriksson i Nora.
Ericus gifte sig 14 november 1652 med Barbro Persdotter i Piteå. Med anlending av iftemålet skänkte brudgumen 8 daler till Piteå sockenkyrka.
Tillsammans fick de 9 barn,
Barn:
Per (Petrus) Noraeus 1657-1706
Barbro Noraea 1665-1720
Brita Noraea 1667-1753
Erik Noraeus
Karin Noraea -1680
Mårten Noraeus
Johan Noraeus
Könik Noraeus -1680
Sophia Noraea -1728
Ericus Petri Noraeus Angermannus var kyrkoherde nr 3 i Silbojock, Piteå lappmark. student i Uppsala 15 februari 1645 och blev förhörare 1650 i Piteå skola och kallar sig 1653 för "Scholae Pithensis praeceptor Classicus", det vill säga "kollega i tredje klassen".
Han tillträdde Silbojocks pastorat 1656 med samma lön som företrädaren och mottog den 6 juni följande år den omhändertagna kyrkokassan från bruksförvaltaren.
Hans arbete stördes på ett överraskande och ödesdigert sätt genom det anfall som en norsk strövkår i augusti månad 1659 jorde över den svenska gränsen och ledde till att hela bruksdriften upphörde i Silbojock.
Han var ögonvitten coh har skildrat händelseförloppet, daterat Arjeplog 30 aususti 1660.
Han berättar hur han den 15 augusti 1659 klockan 5 på morgonen varit ute med proviantskrivaren vid bruket för att dra upp fiskenoten i Piteträsket (Sädvajaur) och just höll på att hala båten i land, då den fientliga styrkan på 20 man till häst och 80 man till fots kom.
"De kom ansättiandes uthi en gruffweligh furie"
Anföraren, länsamtmannen Norlanden Preben Von Ahnen satte pistolen för hans bröst och frågade om han ville låta sig fångas eller nedskjutas. Prästen bad om nåd. Medan lundringen av proviantförråden och bruksinventarierna som bäst pågick, fick kyrkoherden och hans hustru företräde inför junkaren och anhöll om att få deras liv och egendom skonad. Detta beviljades till viss del.
Nästkommande dag berövades kyrkan på sin klocka, mässe och altarkläderna samt alla lösa ting, varefter flertalet av byggnaderna satts i brand. På prästfolkets ödmjuka bön skonades emellertid lilla hyttegården med två mjölkbodar som pastorn betecknade som sin privata egendom. Kronans hus, bodar, bargar och bryggarstugor samt fähus förstörs.
Efter detta tågar fienden vidare till Nasafjäll där förstörelseverket fullbordas den 18 augusti. Eftersom gruvdriften inte lockade till att återupptas och nybyggarväsendet i dessa trakter trots statens uppmuntran inte var speciellt framånsrik, blev pastoratets fortsatta existen starkt ifrågasatt.
konsist i Härnösand förkunnade den 10 maj 1661 att Ericus Petri Noraeus, predikant vid Silbojock, tillsvidare får behålla sina tidigare samer. Eftersom silverbruket nu var nedlagt och inte skulle upprättas, utan istället bege sig till Luleå och njuta den lön som där faller.
1682 avled hasn hustru och då skänkte han en silverskål till Arjeplogs kyrka.
Någon förflyttning blev emellertid ej av, Noraeus stannade kvar som pastor i Silbojock och kunde nu mera odelat och med framgång ägna sig åt omvändelseverket i denna del av lappmarken. Ny kyrka uppfördes först 1691.
Han avled i februari 1697 och begravdes i Arjeplogs kyrka på samma gång som sin ungdomsvän och kollega, Kyrkoherden Johan Laestadius.
Agatha Johansdotter Laestadia
Agatha Johansdotter Laestadia föddes 4 oktober 1667 av Anna Andersson Brenholm och kyrkoherden Johannes Nicolai Laestadius i Piteå. 1 februari 1681 gifter hon sig med prästen Pehr Noraeus Fjellström i piteå. Hon föder sammanlagt 18 barn men 5 stycken dör i ung ålder.
Barn:
Barbro 1683-1759
Ana ~1685-1736
Justina 1687-1762
Eric ~1688-
Agatha ~1690-1768
Maria ~1692-
Ulrica 1694-1758
Sofia ~1695-1741
Pehr 1698-1760
Johan 1699-1760
Eva 1703~1783
Margareta
Eftersom hennes make dog ung (48 år gammal) levde hon som änka i 42 år i Kalajoki, Österbotten, Finland innan hon den 12 juni 1748 avlider. Hennes efterlevande räknades vara närmare 150 personer.
Barn:
Barbro 1683-1759
Ana ~1685-1736
Justina 1687-1762
Eric ~1688-
Agatha ~1690-1768
Maria ~1692-
Ulrica 1694-1758
Sofia ~1695-1741
Pehr 1698-1760
Johan 1699-1760
Eva 1703~1783
Margareta
Eftersom hennes make dog ung (48 år gammal) levde hon som änka i 42 år i Kalajoki, Österbotten, Finland innan hon den 12 juni 1748 avlider. Hennes efterlevande räknades vara närmare 150 personer.
Pehr "Petrus" Fjällström Noraeus
Pehr "Petrus" Fjällström Noraeus föddes 4 oktober 1657 i Arjeplog av Barbro Persdotter och prästen Ericus Petri Noraeus. 1 februari 1683 vigdes han med Agatha Johansdotter Lasestadia i Piteå som var dotter till hans fars nära och gamla barndomsvän. Agatha och Pehr fick 18 barn tillsammans men 5 stycken dog i unga år.
Barn:
Barbro 1683-1759
Anna ~1685-1736
Justina 1687-1762
Eric ~1688-
Agatha ~1690-1768
Maria ~1692-
Ulrica 1694-1758
Sofia ~1695-1741
Pehr 1698-1760
Johan 1699-1760
Eva 1703~1783
Margareta
Pehr var kyrkoherde nr 4 i Silbojock och var son till hans företrädare Kyrkoherde nr 3, Ericus Petri Noraeus. Pehr studerade i Uppsala 31 Mars 1677. Han prästvigdes till adjunkt till sin far 1682 och blev hans efterträdare so kyrkoherde 1697.
Likt sin far gjorde han sig känd med att utropa samernas sedvänjor som hedniska och använde ofta onödig stränghet och hänsynslöshet. Ett exempel är följande brev som han skrev till Superint. M. Steuchius, dat 24 november Piteå 1686.
I egenskap av faderns hjälppröst hade han åkt på en resa ut på fjällen och omtalar sin erfarenhet att de till Silbojock hörande samer i allmänhet övergivit hedendomen men att det ännu fanns många avgudadyrkare i närränsande pastorat.
Under färden som han gjorde tillsammans med tre samer, en länsman och en fjärdinsman, hade man uppsökt en sådan utpekad nomadlapp Erik Eskilsson från Umeå landsförsamling. Då varken got eller förmaneser hade någon verkan, förstörde Prästen Pehr, samens avgudaraltar och konfiskerade hans spåtrumma. På färden tillbaka hann dock samen Erik, tillsammans med några kamrater upp prästens sällskap och återtog trolltrumman med våld.
Pehr talar även om en annan lapp som heter Anuns Thorsson från Turpenjaur, som öppet sa att han aldrig ville överge sina hedniska förfäders tro. Pehr avslutar brevet på följande sätt; " Få nu dessa två förhärdade människor mer lefva, så må ej någon präst vara ibland lapparna mera eller något guds ord, ty dessa förvilla de andra; vore därför önskeligt att ogräset måtte rensas förr än skördetiden kommer".
Vid februaritinget1687 rannsakades denne Erik Eskilsson och dömdes till höga böter samt lovade att vid påföljande års ting inför nämnden och tre närvavrande lappmarkspräster att överge sin avgudan. En same, Lars Nilsson i Norrvästby fick ett hårdare öde. Han stod fast vid sin tro på sina samiska gudar och dömdes till döden. Efter kristlig förberedelse av Fjellström på våren 1693 led han sitt straff.
Kyrkoherden Pehr Fjellström avled den 15 maj 1706.
Barn:
Barbro 1683-1759
Anna ~1685-1736
Justina 1687-1762
Eric ~1688-
Agatha ~1690-1768
Maria ~1692-
Ulrica 1694-1758
Sofia ~1695-1741
Pehr 1698-1760
Johan 1699-1760
Eva 1703~1783
Margareta
Pehr var kyrkoherde nr 4 i Silbojock och var son till hans företrädare Kyrkoherde nr 3, Ericus Petri Noraeus. Pehr studerade i Uppsala 31 Mars 1677. Han prästvigdes till adjunkt till sin far 1682 och blev hans efterträdare so kyrkoherde 1697.
Likt sin far gjorde han sig känd med att utropa samernas sedvänjor som hedniska och använde ofta onödig stränghet och hänsynslöshet. Ett exempel är följande brev som han skrev till Superint. M. Steuchius, dat 24 november Piteå 1686.
I egenskap av faderns hjälppröst hade han åkt på en resa ut på fjällen och omtalar sin erfarenhet att de till Silbojock hörande samer i allmänhet övergivit hedendomen men att det ännu fanns många avgudadyrkare i närränsande pastorat.
Under färden som han gjorde tillsammans med tre samer, en länsman och en fjärdinsman, hade man uppsökt en sådan utpekad nomadlapp Erik Eskilsson från Umeå landsförsamling. Då varken got eller förmaneser hade någon verkan, förstörde Prästen Pehr, samens avgudaraltar och konfiskerade hans spåtrumma. På färden tillbaka hann dock samen Erik, tillsammans med några kamrater upp prästens sällskap och återtog trolltrumman med våld.
Pehr talar även om en annan lapp som heter Anuns Thorsson från Turpenjaur, som öppet sa att han aldrig ville överge sina hedniska förfäders tro. Pehr avslutar brevet på följande sätt; " Få nu dessa två förhärdade människor mer lefva, så må ej någon präst vara ibland lapparna mera eller något guds ord, ty dessa förvilla de andra; vore därför önskeligt att ogräset måtte rensas förr än skördetiden kommer".
Vid februaritinget1687 rannsakades denne Erik Eskilsson och dömdes till höga böter samt lovade att vid påföljande års ting inför nämnden och tre närvavrande lappmarkspräster att överge sin avgudan. En same, Lars Nilsson i Norrvästby fick ett hårdare öde. Han stod fast vid sin tro på sina samiska gudar och dömdes till döden. Efter kristlig förberedelse av Fjellström på våren 1693 led han sitt straff.
Kyrkoherden Pehr Fjellström avled den 15 maj 1706.
Skytteanska skolan
Skytteanska skolan i Lycksele var en samisk skola som tillkom på initiativ av Olaus Niurenius, kyrkoherde i Umeå 1619-1645. Han tyckte att det behövdes smisktalande präster i Lappmarken och föreslog därför att en skola för samiska pojkar skulle inrättas.
Riksrådet Johan Skytte ställde upp som finansiär och undervisningen kunde påbrjas i skolan 1632.
De två första lärarna vid Skytteanska skolan är inte käna till namnet men man vet att de var samer och hade studerat vid lappskolan i Piteå. Omkring 1639 började även Jacobus Mathiae Backius från Gråträsk som också varit vid lappskolan i Piteå. Jacobus var dock en nybyggarson och inte en same och hans kunskaper i språket var begränsade.
Olaus Niurenius skickade honom till Lycksele och lät honom där ta hand om undervisningen i samisk och svensk katekes. Backius prästvigdes 1640 och skulle ha skickats till Arvidsjaur men eftersom han ansågs omistlig vid SKyttianska skolan i Lycksele så stannade han där till 1656.
1865 flyttade skolan till Tärnaby och blevv en vanlig folkskola. Namnet Skytteanska skolan används idag för Tärnabys grundskola.
Riksrådet Johan Skytte ställde upp som finansiär och undervisningen kunde påbrjas i skolan 1632.
De två första lärarna vid Skytteanska skolan är inte käna till namnet men man vet att de var samer och hade studerat vid lappskolan i Piteå. Omkring 1639 började även Jacobus Mathiae Backius från Gråträsk som också varit vid lappskolan i Piteå. Jacobus var dock en nybyggarson och inte en same och hans kunskaper i språket var begränsade.
Olaus Niurenius skickade honom till Lycksele och lät honom där ta hand om undervisningen i samisk och svensk katekes. Backius prästvigdes 1640 och skulle ha skickats till Arvidsjaur men eftersom han ansågs omistlig vid SKyttianska skolan i Lycksele så stannade han där till 1656.
1865 flyttade skolan till Tärnaby och blevv en vanlig folkskola. Namnet Skytteanska skolan används idag för Tärnabys grundskola.
Pehr Fjällström
Pehr Fjällström föddes 2 Mars 1697 i Jäckvik, Silbojokk i Norrbotten, son till Kyrkoherden Petrus (Per) Noraeus Fjellström och Agatha Johansdotter Laestadius.Den 17 februari 1719 gifter han sig med Margareta Burman i Piteå. De får 7 barn tillsammans men bara 5 uppnår vuxen ålder. Hustrun Margareta avlider 1733.
Barn:
Erik fjellström 1719-1719
Anna Agata Fjellström 1721-1769
Katharina Fjellström 1723-1763
Erik Fjellström 1725-1783
Margareta Fjellström 1727-1807
Ulrika Fjellström 1730-1740
Pehr Fjellström 1732-1787
Han gifter om sig med Katharina Sjöberg 25 mars 1735 och de får fyra barn tillsammans, 2 sönder och en dotter uppnår vuxen ålder.
Barn:
Carl Fjellström 1736-1772
Nathanael Fjellström 1739-1809
Ulrika Christina Fjellström 1744-1786
Eva MAria Fjellström 1749-1749
Pehr Fjällström (Fjellström) är kyrkoherde nummer 6 i Lycksele, Umeå Lappmarker och kallas för "Lapparnas apostel".
Pehr var den nione barnet av 18 syskon och blev undervisad i hemmet av fadern. När fadern dog 1707 sändes Pehr och hans bror Carl av modern till Piteå skola. 1709 blev de hemkallade när modern insåg att hon inte hade råd med skolan.
Landshövdingen friherre O.W Löwen fick under en resa genom länet kännedom om förhållandet och tog pojkarna under sina vingar och
Publish Post
Bland alla de lärare som undervisade Pehr, nämner han med särskild tacksamhet domprosten teol Prof. Djupberg som uppmuntrat honom att ägna sig åt lapparnas kristnande upplysning med citatet Lucas 22:32 >>När du omvänder äst, så styrk dina bröder<<
Efter att han 1718 åker till hembygden blir han den 10 oktober utnämnd till skolmästare i Skytteanska skolan i Lycksele och tillträdde den 1:a maj följande år. Denna befattning behöll han med stor framgång under 20 år.
Under denna period arbetade han mycket med det som så småningom skulle bidra till stadgan av ett skriftspråk för samerna. Detta skriftliga verk "Vocabularium succo-Lapponicum" sattes fram för Lappmarkens präster.
Vid ett besök i Lycksele 1734 visade Landshövdringen Gyllengrip ett stort intresse för detta arbete. Fjellström lade vid samma tid fram behovet av att ge ortograviska stadga åt de olika samiska dialekterna innan man kunde tänka på en översättning av Nya testamentet och göra den förståelig bland dem alla. Han föreslog att fastställa ett gemensamt kyrkospråk. Landshövdingen lovar honom att seriöst betänka denna sak. Han lade sedan fram förslaget vid följande riksdag.
Följden blev att skolmästare Fjellström redan 1736 från kansli-kollegiet erhöll ett förständigande tt fortsätta med ordboksarbetet och tillstånd enligt sin egen begäran att på allmän bekostnad få företaga en resa genom lappmarkerna för studier av de särskilda dialekterna.
Peh gjorde resan vintern 1737 och redan följande år utkom tre av hans arbeten i tryck. Bland dessa arbeten fanns hans lappska lexikin och en lappsk grammatik. För att övervaka tryckningen uppehöll han sig i Stockholm där hans skrifter under den pågående riksdagen väckte stort intresse för den lappska missionen och ledde till att han fick det viktiga uppdraget att översätta det Nya Testamentet till samiska.
Som en förberedelse inför detta stora arbete utgick Härnösand konsistori en befallninge den 5 mars 1740 till prästmännen i Lappmarkerna. De kontaktade Junelius i Kautokeino, Gaander i Enontekis, Lestadius i Arjeplog och Fjellström i Lycksele att översätta Eposteln till Tisus, var och en på sitt eget områdes samiska dialekt.
Gymnasisten Paul Samelin gavs uppgiften att översätta samma apistel efter Luleå lappmarks dialekt. Redan i Juni inkom dessa översättningsprov till konsist och samtliga översändes till Fjellström med begäran att han ska jämföra och utforska om de kunde utarbeta en sådan version där alla samer skulle kunna förstå- eller vilken dialekt som vore mest passande.
Efter två sammankomster hållna under hösten 1743 och i umeå april-maj 1744 för att reglera det samiska skriftspråket. Resultatet blev att sydsamiskan blev det gällande skrift och kyrkospråket.
Detta skedde dock av livliga protester från Ganander som yrkade på att nordsamiskan borde ha lagts som grund.
1739 blev Fjellström utnämnd till kyrkoherde i Lycksele, men han fortsatte med sitt språkliga verk med samma iver, särskilt sedan han för detta ändamål erhållit en årlig summa av 100 daler samt en med offentliga medel avlönad adjunkt.
År 1744 utkom 5 arbeten i tryck. I den psalmboken finns 29 psalmer översatta av honom, och de fanns även i 1786 och 1849 utgivna psalmböcker. Flera gånger kallades han av andra församlingar till kyrkoherde men han avböjde kallelserna.
Han var prost och visitator 1755. På ett rastlöst sätt skötte han sitt herdekall och församling. Kyrkan, som kort före hans tillträde blivit uppförd fullbordades i sin inredning och erhöll nya klockor.
Prästgården brann ned 19 maj 1758 och förstörde större delen av hans bibliotek och egendom. Dess uppbyggande vållade honom många bekymmer.
Pehr var av ett muntert och glatt lynne, men led under många år av svår andnöd. Ibland fick han i flera veckor i rad tillbringa nätter och dagar sittandes i en länstol för att inte kvävas. Han avled av vattensot - ålderdomligt namn för ödem, (troligen av hjärtsivkt- men kan även bero på njursvikt eller leversjukdom) den 30 juni 1764 och begravdes i Umeå.
Bland lappmarkens prästerskap intar prästen Fjellström ett märkligt hedersrum. Han var rättskaffens, upplyst och arbetsam och arbeta hårt för kyrkans mission bland samerna. Att lappmarksprästerna från och med hans tid kunde behärska samiskan var till stor del Fjellströms förtjänst och hans porträtt försvaras i Lycksele kyrka.
Catharina Fjällström
Catharina Fjällström föddes i Juni 1723 i Lycksele. Hennes föräldrar var Pastor Pehr Fjällström i Lycksele och Piteåfödda Margareta Burman.
1743 gifte hon sig med författaren och Lapplandsmissionären Pehr Högström och hon födde honom 14 barn innan hon dog i barnsäng i Skellefteå, Mars 1763.
I Kungl. Vetenskapsakademins monografi finns läsning om Pehr. Gunnar Wikmark, Pehr högström. En storman i Norrlands kulturliv, 1973, s. 334. Där finns biografiska anteckningar om deras 14 barn och en fin personteckning av hustrun Catharina.
1743 gifte hon sig med författaren och Lapplandsmissionären Pehr Högström och hon födde honom 14 barn innan hon dog i barnsäng i Skellefteå, Mars 1763.
I Kungl. Vetenskapsakademins monografi finns läsning om Pehr. Gunnar Wikmark, Pehr högström. En storman i Norrlands kulturliv, 1973, s. 334. Där finns biografiska anteckningar om deras 14 barn och en fin personteckning av hustrun Catharina.
Pehr Högström
Pehr Högström föddes den 10:e november 1714 i Högom, Selånger i Medelpad av Mårten Högström Ersson och Ingeborg Engman Persdotter. Vid 6 års ålder måste han och familjen fly sitt hem för Ryssarna.Pehr Högström blev 1733 student i Uppsala, där han får en frånvarande promotion till filosofie magister 22 juni 1743. 1741 blev ha prästvigd i Stockholm och blivit missionär i Lappland där han fick sin verksamhet i området kring Kaitumälven.
Den 22 november 1742 utnämnde han till den första kyrkoherden i den nyinrättade församling som erhöll namnet Gällivare. Året där efter, 1743 gifte han sig med Catharina fjällström och de fick 10 barn men minst 3 barn dog före ett års ålder.
Barn:Mårten Högström 1744-1744 (27/1-5/5) Råneå
Mårten Högström, Kamrer vid lappska ecklsiastikverket.
Inga Margareta 1746-1812
Pehr Högström 1747 Andre komminister i Skellefteå
Anna Katarina Högström 1749-1750 (19/11-9/2)
Maria Agatha Högström 1755-1821
Fale Högström 1757-1757 (22/5-14/6)
Anna Catharina g. 1776 med biskop C.G Nordin
Eva Kristina Högström 1761-1800
Ebba Katarina Högström 1763-1800 G.m Handlare Nils Tjernberg i Härnösand.
Under sina vidsträckta ämbetsresor, dels i sin församling, dels som visitator, hade han det bästa tillfälle att studera lappmarkernas natur samt deras invånares seder och bruk; frukten av hans iakttagelser blev det för sin tid utmärkta arbetet "Beskrifning öfver de till Sveriges krona lydande lappmarker (1747)", vilket översattes till flera främmande språk och förskaffade sin författare en plats i Vetenskapsakademien.
År 1749 blev han kyrkoherde i Skellefteå, där han likaledes tillvann sig allmänt förtroende och aktning. Han bevistade 1755-56, 1765-66, 1769 och 1771-72 års riksdagar samt blev 1772 teologie doktor. Han inlade stora förtjänster om samernas höjande i intellektuellt hänseende ej blott genom sin lärarverksamhet, utan även genom översättning till samiska av Güttners postilla (1748) och författande av en kortfattad förklaring till Luthers katekes (samma år).
I den 1744 på samiska utgivna psalmboken översatte han 20 psalmer. Han hade även stort naturvetenskapligt intresse och verkade för ett förbättrat jordbruk i Skellefteå. Som andlig talare var han framstående. Förutom redan nämnda arbeten utgav han bland annat Christeliga tal och betraktelser uppå böne-, bot-, klago- och tacksägelsedagar (1757-75; andra upplagan 1773-83) och Missionsförrättningar i Lappmarken 1741 och följande år (1774).
I Kunliga veteskapskademins monografi dinns det läsning om Pehr Högström som kan vara av intresse. Gunnar Wikmarks, Pehr Högström. En storman i Norrlands kulturliv, 1973, s. 334.
Där ska det finnas biografiska anteckningar om deras 14 barn och en fin personteckning av hustrun Catharina.
Pehr Högström är alltså välkänd i Norrländsk kyrkohistoria och med sin Lappmarksbeskrivning från 1747 framstår han som en av 1700-talets främsta Svenska kännare av Samiska förhållanden.
1741 avbröt Högström en lovande akademisk karriär efter att ha ventilerat den ambitiösa avhandlingen "Förnuftiga tankar om gud", och likt många samtida uppsalastudenter hade Pehr engagerat sig i frågan runt mission och undervisning i Lappmarkerna. Det finns mycket att läsa om denna man...
I lokalhistoria över Skellefteå säger man följande om Pehr Högström:
"Kyrkoherde Pehr Högström i Skellefteå planterar Västerbottens första äpple och gör andra försök med nya växter. Han tar initiativ till socknens första barnmorska 1757 och låter begåvade personer få utbildning i Stockholm såsom bildhuggaren Herman Tomasson från Pjäsörn och troligen porträttmålaren Nils Schillmark från Drängsmark. Högströms hustru låter vaccinera barnen mot smittkoppor. På Prästbordet uppstår en centrumbildning där det bor hantverkare, militärer, kyrkliga tjänare och olika tjänstemän. Denna befolkning är rörlig och har kontakter med andra delar av Sverige och Finland. "
Ett porträtt målat av Pehr 1755 finns att beskåda i Skellefteå kyrka.
1763 avlider hans hustru i barnsäng av 14:e barnet och han gifter om sig med Margareta Gavelin, men de får aldrig några barn tillsammans.
Den 14 juli 1784 avlider Pehr 69 år gammal i Skellefteå där han var mycket saknad.
Cecilia "Sissela" Törnros Jönsdotter
Pigan Cecilia Törnros Jönsdotter, även kallad Sissela föddes 1706 i Halmstad av okänd mor och Jöns Törnros. Den 2:a juni 1723 vigdes hon med den 7 år äldre Anders Wåhlström i Halmstad. Hon födde 7 barn.
Deras förstfödda, Helena, föds den 5 november och avlider den 12:e november samma år. Hennes faddrar var: Jonas Tullskrivares hustru Kerstin, Per Muremästares hustru Bengta, p. Sigrid Bengtsdotter, Mäster Henrik Rosin, Bagaren Mäster Brodde Trana och drängen Anders Andersson.
Barn:
Helena Wåhlström, f.1723, Halmstad
Carl Wåhlström, f 1736,
Margareta Wåhlström, f 1738, Västland
Sophia Wåhlström, f 1740, Västland
Anders Wåhlström, f 1741 eller 1745 Västland
Laurentius Wåhlström, f 1743, Västland
Johannes Wåhlström, f 1746, Västland
Deras förstfödda, Helena, föds den 5 november och avlider den 12:e november samma år. Hennes faddrar var: Jonas Tullskrivares hustru Kerstin, Per Muremästares hustru Bengta, p. Sigrid Bengtsdotter, Mäster Henrik Rosin, Bagaren Mäster Brodde Trana och drängen Anders Andersson.
Barn:
Helena Wåhlström, f.1723, Halmstad
Carl Wåhlström, f 1736,
Margareta Wåhlström, f 1738, Västland
Sophia Wåhlström, f 1740, Västland
Anders Wåhlström, f 1741 eller 1745 Västland
Laurentius Wåhlström, f 1743, Västland
Johannes Wåhlström, f 1746, Västland
Anders Wåhlström Andersson
Anders Wåhlström föddes troligen som Anders Andersson 1699 i Västeråla i Västmanlandslän av för mig okända föräldrar. Han tog troligen sitt efternamn "Wåhlström" från just den platsen.
I Halmstad 1723 gifter han sig med Cecilia "Sissela" Törnros Jönsdotter som också är född i Halmstad.
Anders klavikord från 1732
I Halmstad 1723 gifter han sig med Cecilia "Sissela" Törnros Jönsdotter som också är född i Halmstad.
Anders arbetade som organist i Snatraboda, men prövade även på att bygga musikinstrument likt sin son. Han byggde bland annat ett av Sveriges äldsta bevarade Klavikord från 1732 som skänktes till hembygdsföreningen Hållnäs. De har en kopia i sin ägo och ställer ut orignalet i samarbete med Lövsta bygderåd.
Anders klavikord från 1732
Anders var rektor vid trivilaskolan i Halmstad 1723. Kallas i kyrkoboken det året: skolemästare den 15 nov 1723. Men vid giftet kallas han "föravskedade tienaren" den 3 juni. Han nämns inte
bland rektorerna vid skolan i Halmstad som står i Skarstedts herdaminne. Där finns dock en lucka på 1720-talet.
bland rektorerna vid skolan i Halmstad som står i Skarstedts herdaminne. Där finns dock en lucka på 1720-talet.
Carl Wåhlström
Carl Wåhlström föddes 1736 i Snatraboda, Västlands pastorat i Uppsala stift av föräldrarna Anders Wåhlström och Cecilia Törnros Jönsdotter . 1766 gifte Carl sig med Ingeborg Margareta Högström i Stockholm och de fick sonen Pehr Wåhlström.
Carl var elev från 1750 hos orgelbyggare "Gren och Ståhle". 1765 övertog han deras verkstad och privilegium och var verksam i både Sverige och Finland. Hans största bygge var orgeln Wasa på 28 stämmor. Ha utförde även reparationer i Stockholm och Åbo.
Orgeln i Julita kyrka där Carl byggt en 12 stämmig piporgel 1769.
Bakom orgelns fasad har andra orgelbyggare uppgraderar orgeln.
Carl byggde orglar på orterna:
Sverige:
Valby 1765
Råneå 1765
Julita 1769
Swinnegarn, Uppland 1769
Finland:
Toosala 1767
Rimito 1767
Illmajoki (nuv Raipalaote) 1768
Helsingfors 1772
Wasa 1784
Brahestad 1785
Han finns omnämnd i Dag Edholms bok: Orgelbyggare i Sverige 1600-1900 och deras verk, 1985. Samt i Eva Hellenius-Öbergs, Svenskt klavikordbygge 1720-1820.
Det enda kvarvarande orgeln av honom i Sverige finns beskriven och avfotograferas i "Sveriges kyrkor" Band 11:1, Stockholm 1966 . Orgeln finns i Svinnegarn, Uppland. Beskrivningar av hans orglar finns av Einar Erici för Sverige och av Erkki Valanki för Finland.
Endast 47 år gammal dör Carl år 1770.
Carl var elev från 1750 hos orgelbyggare "Gren och Ståhle". 1765 övertog han deras verkstad och privilegium och var verksam i både Sverige och Finland. Hans största bygge var orgeln Wasa på 28 stämmor. Ha utförde även reparationer i Stockholm och Åbo.
Orgeln i Julita kyrka där Carl byggt en 12 stämmig piporgel 1769.Bakom orgelns fasad har andra orgelbyggare uppgraderar orgeln.
Carl byggde orglar på orterna:
Sverige:
Valby 1765
Råneå 1765
Julita 1769
Swinnegarn, Uppland 1769
Finland:
Toosala 1767
Rimito 1767
Illmajoki (nuv Raipalaote) 1768
Helsingfors 1772
Wasa 1784
Brahestad 1785
Han finns omnämnd i Dag Edholms bok: Orgelbyggare i Sverige 1600-1900 och deras verk, 1985. Samt i Eva Hellenius-Öbergs, Svenskt klavikordbygge 1720-1820.
Det enda kvarvarande orgeln av honom i Sverige finns beskriven och avfotograferas i "Sveriges kyrkor" Band 11:1, Stockholm 1966 . Orgeln finns i Svinnegarn, Uppland. Beskrivningar av hans orglar finns av Einar Erici för Sverige och av Erkki Valanki för Finland.
Endast 47 år gammal dör Carl år 1770.
Ingeborg "Inga" Margareta Högström
Ingeborg Margareta Högström, även kallad för Inga, föddes 1745 i Gällivare av Catharin Fjällström och prästen Pehr Högström. Hon står nämnd som boende i Skellefteå, förmodligen är det efter makens död 1770. Hon gifter sig med orgelmakaren Carl Wåhlström 1766 i Stockholm och de får sonen Pehr Wåhlström 1770 i Stockholm och jag känner inte till deras andra barn.
Inga dör 1812, 67 år gammal.
Inga dör 1812, 67 år gammal.
Pehr Wåhlström
Pehr Wåhlström föddes år 1770 i kvarteret Vattumannen på Kungsholmen i Stockholm.
Hans föräldrar var Uppsalabon och Orgelbyggaren Carl Wåhlström och hans hustru Ingeborg "Inga" Margareta Högström född i Gällivare men bosatt i Skellefteå.
Pehr gifte sig först med Margareta Catharina Persdotter Edin, född 1765 och död 1796 i Arvidsjaur och de fick tillsammans en son och dotter.
Barn:
Anna Margareta Persdotter Wåhlström f. 1794 i Arvidsjaur.
Pehr Mårten Pehrsson Whålström f. 1795 i Arvidsjaur.
År 1798 gifte han om sig med Brita Catharina "Kajsa" Borin och de får flera barn tillsammans.
Bland dem är deras näst äldsta barn, den äldsta dottern Greta Catharina Wåhlström min anmoder.
Barn:
Carl Gustaf Wåhlström f.1798
Greta Catharina Wåhlström f.1803
Christina Eleonora Whålström f.1805
Sophia Aurora Wåhlström f.1810
Carolina Gustafva Whålström f.1811
Fredrica Wåhlström f.1812
Eva Wåhlström f. 1814 i Överkalix
Pehr Wåhlström var Fänrik vid Västerbottens Regente och bosatt bland annat Arjeplog, Heden och Svartbyn, Överkalix
Den 14:e december 1817 dog Pehr av lungsot på Heden, svartbyn, Överkalix.
Hans föräldrar var Uppsalabon och Orgelbyggaren Carl Wåhlström och hans hustru Ingeborg "Inga" Margareta Högström född i Gällivare men bosatt i Skellefteå.
Pehr gifte sig först med Margareta Catharina Persdotter Edin, född 1765 och död 1796 i Arvidsjaur och de fick tillsammans en son och dotter.
Barn:
Anna Margareta Persdotter Wåhlström f. 1794 i Arvidsjaur.
Pehr Mårten Pehrsson Whålström f. 1795 i Arvidsjaur.
År 1798 gifte han om sig med Brita Catharina "Kajsa" Borin och de får flera barn tillsammans.
Bland dem är deras näst äldsta barn, den äldsta dottern Greta Catharina Wåhlström min anmoder.
Barn:
Carl Gustaf Wåhlström f.1798
Greta Catharina Wåhlström f.1803
Christina Eleonora Whålström f.1805
Sophia Aurora Wåhlström f.1810
Carolina Gustafva Whålström f.1811
Fredrica Wåhlström f.1812
Eva Wåhlström f. 1814 i Överkalix
Pehr Wåhlström var Fänrik vid Västerbottens Regente och bosatt bland annat Arjeplog, Heden och Svartbyn, Överkalix
Den 14:e december 1817 dog Pehr av lungsot på Heden, svartbyn, Överkalix.
Vähävaara, Lillberget
Lillberget är en by som i öster angränsar till byn Sammakko och ligger i Hakkas församling i Gällivare Kommun. Lillberget ligger i det område som tidigare utgjorde Luleå Lappmark och som ursprungligen hade samiska eller finska ortsnamn. Dagens ortnamn och stavning är fortfarande till största delen finska eller samiska. Namnen speglar i hög grad den finska kolonisationen som ägt rum i området.
Det finska namnet på lillberget är Vähävaara. Ursprungligen har bymarken legat under Sammakko där namnet "Sammakko" kommer från finskan och betyder groda.
Lillberget togs upp som nybygge på 1830 talet av Jöns Jönsson med hustru Greta Kajsa Whålström som bosatte sig på gårdstället Knäusin Paikka och Lars Jönsson som med sin hustru Helena Jakobsdotter, bosatte sig på gårdsstället Keskitalo i Lillberget. Knäusin Paikka är beläget i södra delen av byn och Keskitalo i mellersta delen. Nybyggarna har enligt muntliga uppgifter kommit från ÖverKalix.
Det finska namnet på lillberget är Vähävaara. Ursprungligen har bymarken legat under Sammakko där namnet "Sammakko" kommer från finskan och betyder groda.
Lillberget togs upp som nybygge på 1830 talet av Jöns Jönsson med hustru Greta Kajsa Whålström som bosatte sig på gårdstället Knäusin Paikka och Lars Jönsson som med sin hustru Helena Jakobsdotter, bosatte sig på gårdsstället Keskitalo i Lillberget. Knäusin Paikka är beläget i södra delen av byn och Keskitalo i mellersta delen. Nybyggarna har enligt muntliga uppgifter kommit från ÖverKalix.
Greta Katarina Wåhlström
Greta Katarina Wåhlström föddes 25 juni 1803 i Överkalix som dotter till den Stockholmsfödde Fänriken Pehr Wåhlström och hans Jämtlandsfödda hustru Brita Catharina "Kajsa" Borin. Föräldrarna bodde på Heden, Svartbyn i Överkalix och det var nog där Greta föddes och växte upp.
Greta gifte sig med Jöns Jönsson år 1823 och fick 1837 dottern Brita Lena Jönsdotter.
Jöns och Greta sägs ha varit de första nybyggarna på lillberget, Vähävaara där deras barn växte upp.
Greta Wåhlström var 66 år gammal när hon dog den 24 maj 1870.
Greta gifte sig med Jöns Jönsson år 1823 och fick 1837 dottern Brita Lena Jönsdotter.
Jöns och Greta sägs ha varit de första nybyggarna på lillberget, Vähävaara där deras barn växte upp.
Greta Wåhlström var 66 år gammal när hon dog den 24 maj 1870.
Jöns Jönsson
Jöns Jönsson föddes 30 mars 1800 i Överkalix och var bosatt i Kompelusvaara.
År 1823 vigdes han med Greta Katharina Wåhlström och 1837 föder hon min anmoder Brita Lena Jönsdotter. De lever i Sammakko men lämnar för en tid gården. Jöns återvänder 1885 och avlider ett år senare, 85 år gammal, den 15 juli 1886 i (Vähävaara?) Sammakko, Gällivare.
År 1823 vigdes han med Greta Katharina Wåhlström och 1837 föder hon min anmoder Brita Lena Jönsdotter. De lever i Sammakko men lämnar för en tid gården. Jöns återvänder 1885 och avlider ett år senare, 85 år gammal, den 15 juli 1886 i (Vähävaara?) Sammakko, Gällivare.
Brita Lena Jönsdotter
Brita Lena Jönsdotter föddes 8 november 1837 i Gällivare. Vid lysningen I december 1865 är Pehr bosatt i norsijärvi och Brita är skriven i Sammakko. Den 28 januari 1866 gifter hon sig med bonden Anders Pärsson. De var nybyggare i Norsivaara och fick min anmoder Anna Stina Andersdotter. Brita var Anders andra äktenskap.
Jag vet inte mycket om Brita, men på sin mors sida, Greta Catharina Wåhlström, har hon både militärer, adelssläkten, utländska (främst från Ryssland men även Storbritannien) och svenska prästsläkten som finns omnämnda i litteratur.
Barn:
Lars Petter 1866
Marta 1869 Barn
Lisa 1871 Barn
Anna Stina 1874 Barn
Maria 1876 Barn
Josefina 1878 Barn
Jag vet inte mycket om Brita, men på sin mors sida, Greta Catharina Wåhlström, har hon både militärer, adelssläkten, utländska (främst från Ryssland men även Storbritannien) och svenska prästsläkten som finns omnämnda i litteratur.
Barn:
Lars Petter 1866
Marta 1869 Barn
Lisa 1871 Barn
Anna Stina 1874 Barn
Maria 1876 Barn
Josefina 1878 Barn
Anders Persson
Anders Persson föddes 1828 i Norsijärvi, Gällivare och levde som bonde i Norsivaara.
Han fick barn med Brita Lena Jönsdotter, där dottern Anna Stina Andersdotter är min anmoder.
Barn:
Lars Petter 1866
Marta 1869 Barn
Lisa 1871 Barn
Anna Stina 1874 Barn
Maria 1876 Barn
Josefina 1878 Barn
Han fick barn med Brita Lena Jönsdotter, där dottern Anna Stina Andersdotter är min anmoder.
Barn:
Lars Petter 1866
Marta 1869 Barn
Lisa 1871 Barn
Anna Stina 1874 Barn
Maria 1876 Barn
Josefina 1878 Barn
Wednesday, May 25, 2011
Anna Stina Andersdotter
Anna Stina Andersdotter föddes den 23 maj 1874 i någon av byarna ute i Gällivare församling.
Hennes föräldrar var Brita Lena Jönsdotter och Anders Pehrsson.
1 december 1805 gifter hon sig med Lars Petter Olausson och de får minst 6 barn tillsammans, och samtliga föds i Gällivare församling.
Barn
1. Oskar Vilhelm, född 1898-02-04.
2. Hilda Sofia, född 1899-01-20.
3. Albin Axel, född 1900-08-18.
4. Johan Herman, född 1903-04-30.
5. Selma Maria, född 1905-01-21.
6. Hilja Elmina Larsson 1910
De är bosatta i Vähävara som är en by med koppling till Annas mormor och morfar som tog "Lillberget" som nybygger 1830 och de blev de första nybyggarna där. Enligt muntliga uppgifter ska nybyggarna i Vähävaara ha kommit från Överkalix.
Hennes föräldrar var Brita Lena Jönsdotter och Anders Pehrsson.
1 december 1805 gifter hon sig med Lars Petter Olausson och de får minst 6 barn tillsammans, och samtliga föds i Gällivare församling.
Barn
1. Oskar Vilhelm, född 1898-02-04.
2. Hilda Sofia, född 1899-01-20.
3. Albin Axel, född 1900-08-18.
4. Johan Herman, född 1903-04-30.
5. Selma Maria, född 1905-01-21.
6. Hilja Elmina Larsson 1910
De är bosatta i Vähävara som är en by med koppling till Annas mormor och morfar som tog "Lillberget" som nybygger 1830 och de blev de första nybyggarna där. Enligt muntliga uppgifter ska nybyggarna i Vähävaara ha kommit från Överkalix.
Lars Petter Olausson
Lars Petter Olausson föddes 4 november 1864 i Satter nuvavrande Järämä i Gällivare, Norrbottens län, Lappland. Den 1:a december 1895 gifte han sig med Anna Stina Andersdotter och de hinner få 6 barn innan Lars dör när yngsta barnet Hilja Elmina Larsson bara är 3 månader gammal.
Lars var bosatt med sin familj i Vähävaara och där växte även barnen upp efter hans död.
Bland Lillbergets, eller Vähävaaras första nybyggare var bland annat Lars hustrus mormor och morfar, så det fanns anknytning till Vähävaara för familjen.
Om Vähävaara:
Lillberget är en by som i öster angränsar till byn Sammakko och ligger i Hakkas församling i Gällivare Kommun. Lillberget ligger i det område som tidigare utgjorde Luleå Lappmark och som ursprungligen hade samiska eller finska ortsnamn. Dagens ortnamn och stavning är fortfarande till största delen finska eller samiska. Namnen speglar i hög grad den finska kolonisationen som ägt rum i området.
Det finska namnet på lillberget är Vähävaara. Ursprungligen har bymarken legat under Sammakko där namnet "Sammakko" kommer från finskan och betyder groda.
Lillberget togs upp som nybygge på 1830 talet av Jöns Jönsson med hustru Greta Kajsa Whålström som bosatte sig på gårdstället Knäusin Paikka och Lars Jönsson som med sin hustru Helena Jakobsdotter, bosatte sig på gårdsstället Keskitalo i Lillberget. Knäusin Paikka är beläget i södra delen av byn och Keskitalo i mellersta delen. Nybyggarna har enligt muntliga uppgifter kommit från ÖverKalix.
Lars var bosatt med sin familj i Vähävaara och där växte även barnen upp efter hans död.
Bland Lillbergets, eller Vähävaaras första nybyggare var bland annat Lars hustrus mormor och morfar, så det fanns anknytning till Vähävaara för familjen.
Om Vähävaara:
Lillberget är en by som i öster angränsar till byn Sammakko och ligger i Hakkas församling i Gällivare Kommun. Lillberget ligger i det område som tidigare utgjorde Luleå Lappmark och som ursprungligen hade samiska eller finska ortsnamn. Dagens ortnamn och stavning är fortfarande till största delen finska eller samiska. Namnen speglar i hög grad den finska kolonisationen som ägt rum i området.
Det finska namnet på lillberget är Vähävaara. Ursprungligen har bymarken legat under Sammakko där namnet "Sammakko" kommer från finskan och betyder groda.
Lillberget togs upp som nybygge på 1830 talet av Jöns Jönsson med hustru Greta Kajsa Whålström som bosatte sig på gårdstället Knäusin Paikka och Lars Jönsson som med sin hustru Helena Jakobsdotter, bosatte sig på gårdsstället Keskitalo i Lillberget. Knäusin Paikka är beläget i södra delen av byn och Keskitalo i mellersta delen. Nybyggarna har enligt muntliga uppgifter kommit från ÖverKalix.
Hilja Elmina Larsson
Hilja Elmina Larsson som är min älskade mormors mor och älskad, saknad mormor till min mor föddes 27 mara 1910. Hilja är yngsta dottern till Anna Stina Andersdotter och Lars Petter Olausson. Hon skulle ha blivit 100 år förra året. Hon var gift med Arthur Haara och hon födde fram 10 barn till världen. Den 4 februari 1992, dog hon 81 år gammal, saknad och älskad.
Hilja är höljt i ett dunkel för mig, inte som person - där har jag det klart och tydligt. Hilja var både älskad och respekterad. Jag minns henne som en "grumsig", mullig gammal dam som var väldigt bestämd i sina åsikter. Ja hade själv en dispyt med henne som åttaåring som jag mins starkt - hon ville att jag skull dricka välling som mina småkusiner och 4 år yngre syster när jag sov över hos henne. Hon var aldrig elak, men ville jag inte ha välling, så fick det väl vara!
Så mina första minnen av henne är att hon var sträng, men också omtänksam. Hon satt under natten och vårdade min väldigt sjuka syster under min mammas bröllopsnatt.
Som liten hittade vi en gång en gammal "porrtidning" (var inte direkt porr, mer erotik och lättklädda damer som visade brösten) som någon lämnat kvar. Tänk er, där satt jag som 10-11år och min gammelmormor på 79-80 år vid köksbordet och tittade på tidningen i delad avsky och lite skamsenhet- tänk om någon skulle se oss!
Vi var båda nog lite nyfikna, speciellt då min mormor Nelly sagt åt oss att inte röra den. Så min gammelmormor tar tidningen framför sig och kikar lite i den, sedan öppnar hon och visar mig en sida med lättklädda kvinnor som visar sina bröst och utbrister; Sånt här skulle jag inte göra, ens för miljoner kronor och det ska aldrig du behöva göra heller!
Jag höll såklart med, och det var något jag tänkte ofta på under min uppväxt- min gammelmormors röst när hon uppmanar mig att respektera mig själv som kvinna. Hon var nog en av få vuxna som talade till mig som en blivande vuxen person, inte bara ett barn man skulle dölja allt från och skydda. Inte för att jag någonsin övervägt att bli glamour-modell...men det är ett minne som är lite märkligt som jag kan fnittra åt. Trots att jag var 12 år när hon dog, fick jag tyvärr inte följa med på hennes begravning, men jag mins resan upp till Malmberget.
Att hon var både bestämd men kärleksfull har min mor berättelser på, vem hon var som person kan många vittna om- men hur förhöll sig hennes familjerelationer till sina syskon? Varför dog hennes far? När dog hennes mor? Var höll hon hus? Varför vet min mormor nästan ingenting om sin mors släkt? Jag vet alldeles för lite om Hiljas bakgrund.
Hilja är höljt i ett dunkel för mig, inte som person - där har jag det klart och tydligt. Hilja var både älskad och respekterad. Jag minns henne som en "grumsig", mullig gammal dam som var väldigt bestämd i sina åsikter. Ja hade själv en dispyt med henne som åttaåring som jag mins starkt - hon ville att jag skull dricka välling som mina småkusiner och 4 år yngre syster när jag sov över hos henne. Hon var aldrig elak, men ville jag inte ha välling, så fick det väl vara!
Så mina första minnen av henne är att hon var sträng, men också omtänksam. Hon satt under natten och vårdade min väldigt sjuka syster under min mammas bröllopsnatt.
Som liten hittade vi en gång en gammal "porrtidning" (var inte direkt porr, mer erotik och lättklädda damer som visade brösten) som någon lämnat kvar. Tänk er, där satt jag som 10-11år och min gammelmormor på 79-80 år vid köksbordet och tittade på tidningen i delad avsky och lite skamsenhet- tänk om någon skulle se oss!
Vi var båda nog lite nyfikna, speciellt då min mormor Nelly sagt åt oss att inte röra den. Så min gammelmormor tar tidningen framför sig och kikar lite i den, sedan öppnar hon och visar mig en sida med lättklädda kvinnor som visar sina bröst och utbrister; Sånt här skulle jag inte göra, ens för miljoner kronor och det ska aldrig du behöva göra heller!
Jag höll såklart med, och det var något jag tänkte ofta på under min uppväxt- min gammelmormors röst när hon uppmanar mig att respektera mig själv som kvinna. Hon var nog en av få vuxna som talade till mig som en blivande vuxen person, inte bara ett barn man skulle dölja allt från och skydda. Inte för att jag någonsin övervägt att bli glamour-modell...men det är ett minne som är lite märkligt som jag kan fnittra åt. Trots att jag var 12 år när hon dog, fick jag tyvärr inte följa med på hennes begravning, men jag mins resan upp till Malmberget.
Att hon var både bestämd men kärleksfull har min mor berättelser på, vem hon var som person kan många vittna om- men hur förhöll sig hennes familjerelationer till sina syskon? Varför dog hennes far? När dog hennes mor? Var höll hon hus? Varför vet min mormor nästan ingenting om sin mors släkt? Jag vet alldeles för lite om Hiljas bakgrund.
Arthur Arvid Haara
Arthur Arvid Hara hade ingen lätt start på sitt liv. Han föddes i Gällivare församling som näst yngsta barnet av 4 barn, den 9 september 1915. Hans mor avled i september 1919, och följdes åt av deras far bara några månader senare i Juli 1920.Artur skulle snart bli 5 år gammal och var redan fosterbarn. Hans syster Edit dog samma år i Oktober.
Folk jag talat med har pratat om att det nog rör sig om Spanska sjukan och jag är beredd att hålla med. "Spanska sjukan" var en influensa liknande sjukdom som spreds som en pandemi över hela världen mellan hösten 1918- sommaren 1920 och drabbade unga, friska vuxna som hårdast. Sjukdomen nådde även Arktis och avlägsna öar i medelhavet och skördade miljontals människors liv. Hårdast drabbat i Sverige var just Norrland, och influensan är av typen fågelinfluensa. Av 500 mijoner infekterade, dog 1/3.
De tre återstående bröderna skiljdes åt och spreds över land och rike. Hans äldre bror Valdemar som är född 13 december 1911, skickades till ett hem i trakterna men bröderna höll ingen som helst kontakt. Hans näst äldsta bror, Viktor, som jag och mina närmaste kallade för "Nisse" född 23 februari 1914, blev skickad långt bort till södra Sverige. De skulle först långt senare återförenas, då Viktor ihärdigt börjat släktforska och äntligen kunde söka upp sina bröder. De återfann varandra under 70-talet.
Valdemar, Viktor och Arthur
Valdemar, Viktor och Arthuri Vettasjärvi och firar när de återförenades.
Arthur placerades hos en "elak jäkel" som hette Nils Petter Välitalo och hans hustru i Vettasjärvi, där Artur inte var det enda fosterbarnet. Jag har fått höra välgrundade rykten som talat för Petters elakheter mot fosterbarnen som jag inte tänker gå in på närmre. Arthurs liv fick helt enkelt ingen god start på något vis, men han överlevde och vid 21 års ålder blev han stolt far till sin egen första son.
Han gifte sig med Hilja Elmina Larsson från trakten, Vähävaara och deras första år tillsammans med barnen som kom tätt, var tunga och fattiga då även Hiljas föräldrar dött unga. Med hjälp och stöd från kommunen kunde de bygga ett hus i Vettasjärvi.
Ett gammalt foto av de mycket unga paret.Arthur håller armen om Hilja längst till höger.
Min mormor tror att det är Hiljas syskon till vänster.
Det är en del rappakalja i annonsen. Vet inte om man ska lita på annonsen eller på levande källor så som min egen mormor och Keskitalos barnbarn, då det låter på annonsen att hus och gård inte är byggt, utan köpt i andrahand.
T.ex så heter inte Hiljas mor Anni Ohlsson, hon hette Anna Stina Andersdotter.
Under tiden som huset byggdes bodde familjen i gårdshuset hos Oskar och Hilma Keskitalo, det var även från Oskar som de fått köpa marken. Athur arbetade som byggare och entreprenör och höll en butik med byggvaror på bottenplanen på huset, och familjen fick bo på övervåningen. Min mormor berättade att de levde trångt och att ha en egen tandborste skulle räknas som lyx. Men detta var de första åren som var de hårdaste.
Arthur och Hilja fick allt som allt 10 barn, där 9 kom upp i vuxen ålder och alla utom en har fått egna barn. Thure, deras tredje barn, andra son av 8 flickor, dog 22 år gammal i en olycka bara någon månad innan deras äldsta dotter Nelly miste sin make Gerhard.
Hilja och Arthur separerade och skiljdes så småningom och Arthur stannade i huset i Vettasjärvi.Där levde han mer eller mindre ensam till ålderns förvirrande höst. 86 år gammal avled han den 27 februari 2002 av en våd-eld som brände ner huset till grunden och tog Arthurs liv med sig.
Mitt minne av Arthur, den enda gång jag mins att jag besökte honom som barn tillsammans med min mormor Nelly och mina kusiner i det lilla huset i Vettasjärvi, är en glad gammal gubbe som tyckte att det var roligt med besök. jag mötte honom några gånger senare när han besökte min mormor, men då var han så gammal och trött och jag allt för ung och otålig för att orka tala med honom vilket jag ångrar lite idag. Jag var 21 år när min mamma stod i vårt kök flera år senare
och berättade om Arthurs hemska öde, ensam och gammal ute i ödemarkerna en iskall vinternatt. Arthur fick inte bara en hemsk början, utan även ett hemskt slut...
Subscribe to:
Posts (Atom)