Ericus "Erik" Petri Noraeus

Ericus Petri Noraeus föddes omkring 1618 i Nora, Kramfors vid höga kusten.
Hans mor är för mig okänd, men hans far var bonden Per Eriksson i Nora.

Ericus gifte sig 14 november 1652 med Barbro Persdotter i Piteå. Med anlending av iftemålet skänkte brudgumen 8 daler till Piteå sockenkyrka.

Tillsammans fick de 9 barn,

Barn:
Per (Petrus) Noraeus 1657-1706
Barbro Noraea 1665-1720
Brita Noraea 1667-1753
Erik Noraeus
Karin Noraea -1680
Mårten Noraeus
Johan Noraeus
Könik Noraeus -1680
Sophia Noraea -1728

Ericus Petri Noraeus Angermannus var kyrkoherde nr 3 i Silbojock, Piteå lappmark. student i Uppsala 15 februari 1645 och blev förhörare 1650 i Piteå skola och kallar sig 1653 för "Scholae Pithensis praeceptor Classicus", det vill säga "kollega i tredje klassen".

Han tillträdde Silbojocks pastorat 1656 med samma lön som företrädaren och mottog den 6 juni följande år den omhändertagna kyrkokassan från bruksförvaltaren.

Hans arbete stördes på ett överraskande och ödesdigert sätt genom det anfall som en norsk strövkår i augusti månad 1659 jorde över den svenska gränsen och ledde till att hela bruksdriften upphörde i Silbojock.

Han var ögonvitten coh har skildrat händelseförloppet, daterat Arjeplog 30 aususti 1660.
Han berättar hur han den 15 augusti 1659 klockan 5 på morgonen varit ute med proviantskrivaren vid bruket för att dra upp fiskenoten i Piteträsket (Sädvajaur) och just höll på att hala båten i land, då den fientliga styrkan på 20 man till häst och 80 man till fots kom.

"De kom ansättiandes uthi en gruffweligh furie"
Anföraren, länsamtmannen Norlanden Preben Von Ahnen satte pistolen för hans bröst och frågade om han ville låta sig fångas eller nedskjutas. Prästen bad om nåd. Medan lundringen av proviantförråden och bruksinventarierna som bäst pågick, fick kyrkoherden och hans hustru företräde inför junkaren och anhöll om att få deras liv och egendom skonad. Detta beviljades till viss del.

Nästkommande dag berövades kyrkan på sin klocka, mässe och altarkläderna samt alla lösa ting, varefter flertalet av byggnaderna satts i brand. På prästfolkets ödmjuka bön skonades emellertid lilla hyttegården med två mjölkbodar som pastorn betecknade som sin privata egendom. Kronans hus, bodar, bargar och bryggarstugor samt fähus förstörs.

Efter detta tågar fienden vidare till Nasafjäll där förstörelseverket fullbordas den 18 augusti. Eftersom gruvdriften inte lockade till att återupptas och nybyggarväsendet i dessa trakter trots statens uppmuntran inte var speciellt framånsrik, blev pastoratets fortsatta existen starkt ifrågasatt.

konsist i Härnösand förkunnade den 10 maj 1661 att Ericus Petri Noraeus, predikant vid Silbojock, tillsvidare får behålla sina tidigare samer. Eftersom silverbruket nu var nedlagt och inte skulle upprättas, utan istället bege sig till Luleå och njuta den lön som där faller.

1682 avled hasn hustru och då skänkte han en silverskål till Arjeplogs kyrka.

Någon förflyttning blev emellertid ej av, Noraeus stannade kvar som pastor i Silbojock och kunde nu mera odelat och med framgång ägna sig åt omvändelseverket i denna del av lappmarken. Ny kyrka uppfördes först 1691.


Han avled i februari 1697 och begravdes i Arjeplogs kyrka på samma gång som sin ungdomsvän och kollega, Kyrkoherden Johan Laestadius.