Andreas "Anders" Nicolai

Andreas "Anders" Nicolai är född omkring innan 1550 i Hamnen i Öjebyn, Pite socken. Han är son till den förmögne birkarlek Nils Olsson i Hampnen i Öjebyn.

Andreas var gift med Margareta Johansdotter och de hade minst 3 barn tillsammans.

Barn:
Nicolaus Andreae Rhen (- 1628)
Anders Andersson
Andersdotter

Han tjänstgjorde som kapellan hos kyrkoherde mäster Aron i Luleå. Under åren 1555-1560 var han enligt egen uppgift "Honun Göstafz underdånige tienare och capillan". Han var alltså hovpräst och verkar ha haft en befattning med lappfogdarnas tionderäkenskaper.

Omkring 1561 blev Anders kyrkoherde i Nedre torneå men 1566 är han kyrkoherde i Piteå. År 1569 är han närvarande vid riksdagen och sätter sitt namn under prästerskapets försegling.

Vid txeringen av Piteå församling för Älvsborgs lösen 1571, värderades hans lösegendom till 2.294 mk och 6 öre. En summa som anger att herr Anders i Piteå var den rikaste av alla Norrlandspräster. En del av värdet tillhörde dock hans brorsdotter också.

Specifikationen upptar följande:
28 kor
18 unga stutar
40 får
22 getter
15 svin
4 hästar
3 ston
315 silver lod
3 guldringar (31 mark)
Pengar - 29 mk
Tenn 6 pund 18 mark
Mässing 3pd 5 m
koppar 10 pund, 10m

År 1574 blir han utsatt för svåra beskyllningar inför kungliga majestät, sannolikt närmast föranledda av den ovänskap han råkar ut med lappfogden Olof andersson Burman. Olofs smeknamn var "prästeplågare". Anklagelserna som sammanfattades i åtta punkter, handlade i huvudsak om otillåten landsköpenskap,lappmarkshandel osv.

Han togs i försvar av allmogemän från hela Västerbotten genom att de i en skrivelse vederlade beskyllningarna. Alla betygade, såväl hans åhörare som andra som han kan ha kommit i beröring med, att han sin församling behandlat så som det förestår den kristna församlingen både gällande leverne och lärdom.

I den därpå följande Liturgiska striden böjde han sig för kon johans vilja och undertecknade Liturgiens antagande 1577. Han var då prost i norra prosteriet men den måste ha legat nere en tid eftersom Kon Johan åter igen 11583 tillsätter honom där.

År 1587 kvitterar han prostetunnan från fem kyrkor och nämner att han försörjde Pite och Lule lappar med guds ord sam att i lappmarken fanns 2 kapell.
Som präst var han perosnligen närvarande vid Uppsala möte 1593 och undertecknade dess beslut om förkastandet av den röda boken. Beslutet trycktes ej förr än 1595. 1593 frånträder han sitt ämbete.

Hertig Carl satte honom i kommission med uppgift att utreda den trassliga och svåra frågan om Svenska kronans rätt över lapparna i den Norska och Finks-Rysla gränstrakterna. Överste Kommissarien Mauritz jöransson betygar under den 13 november 1596 att herr Anders varit upp på landsryggen (Fjällen) på sin egen omkostnad och med egna renar för att få bästa möjliga information om gränsen och gnoemgången i lappmarkerna.

Att Anders var en stor renägare och idkade handle såväl i Stockholm som med samerna samt fullkomligt behärskade det samiska språket framgår avflera handlingar.

Han ägde bland annat en sågkvarn vid Svensbyån i Pite socken.