Pehr Fjällström

Pehr Fjällström föddes 2 Mars 1697 i Jäckvik, Silbojokk i Norrbotten, son till Kyrkoherden Petrus (Per) Noraeus Fjellström och Agatha Johansdotter Laestadius.

Den 17 februari 1719 gifter han sig med Margareta Burman i Piteå. De får 7 barn tillsammans men bara 5 uppnår vuxen ålder. Hustrun Margareta avlider 1733.

Barn:
Erik fjellström 1719-1719
Anna Agata Fjellström 1721-1769
Katharina Fjellström 1723-1763
Erik Fjellström 1725-1783
Margareta Fjellström 1727-1807
Ulrika Fjellström 1730-1740
Pehr Fjellström 1732-1787

Han gifter om sig med Katharina Sjöberg 25 mars 1735 och de får fyra barn tillsammans, 2 sönder och en dotter uppnår vuxen ålder.

Barn:
Carl Fjellström 1736-1772
Nathanael Fjellström 1739-1809
Ulrika Christina Fjellström 1744-1786
Eva MAria Fjellström 1749-1749

Pehr Fjällström (Fjellström) är kyrkoherde nummer 6 i Lycksele, Umeå Lappmarker och kallas för "Lapparnas apostel".

Pehr var den nione barnet av 18 syskon och blev undervisad i hemmet av fadern. När fadern dog 1707 sändes Pehr och hans bror Carl av modern till Piteå skola. 1709 blev de hemkallade när modern insåg att hon inte hade råd med skolan.

Landshövdingen friherre O.W Löwen fick under en resa genom länet kännedom om förhållandet och tog pojkarna under sina vingar och

Publish Post

bekostade deras skolgång i Piteå. Efter hans död 1712 blev de på hans änka Friherrinnan Helena Totts anmodan sända till Stockholm där de sattes i storskolan. Sedan underhölls de två unga männen i Uppsala, jämsides med hennes egna söner när de den 6:e september 1715 blivit inskrivna vid universitetet.

Bland alla de lärare som undervisade Pehr, nämner han med särskild tacksamhet domprosten teol Prof. Djupberg som uppmuntrat honom att ägna sig åt lapparnas kristnande upplysning med citatet Lucas 22:32 >>När du omvänder äst, så styrk dina bröder<<

Efter att han 1718 åker till hembygden blir han den 10 oktober utnämnd till skolmästare i Skytteanska skolan i Lycksele och tillträdde den 1:a maj följande år. Denna befattning behöll han med stor framgång under 20 år.

Under denna period arbetade han mycket med det som så småningom skulle bidra till stadgan av ett skriftspråk för samerna. Detta skriftliga verk "Vocabularium succo-Lapponicum" sattes fram för Lappmarkens präster.

Vid ett besök i Lycksele 1734 visade Landshövdringen Gyllengrip ett stort intresse för detta arbete. Fjellström lade vid samma tid fram behovet av att ge ortograviska stadga åt de olika samiska dialekterna innan man kunde tänka på en översättning av Nya testamentet och göra den förståelig bland dem alla. Han föreslog att fastställa ett gemensamt kyrkospråk. Landshövdingen lovar honom att seriöst betänka denna sak. Han lade sedan fram förslaget vid följande riksdag.

Följden blev att skolmästare Fjellström redan 1736 från kansli-kollegiet erhöll ett förständigande tt fortsätta med ordboksarbetet och tillstånd enligt sin egen begäran att på allmän bekostnad få företaga en resa genom lappmarkerna för studier av de särskilda dialekterna.

Peh gjorde resan vintern 1737 och redan följande år utkom tre av hans arbeten i tryck. Bland dessa arbeten fanns hans lappska lexikin och en lappsk grammatik. För att övervaka tryckningen uppehöll han sig i Stockholm där hans skrifter under den pågående riksdagen väckte stort intresse för den lappska missionen och ledde till att han fick det viktiga uppdraget att översätta det Nya Testamentet till samiska.

Som en förberedelse inför detta stora arbete utgick Härnösand konsistori en befallninge den 5 mars 1740 till prästmännen i Lappmarkerna. De kontaktade Junelius i Kautokeino, Gaander i Enontekis, Lestadius i Arjeplog och Fjellström i Lycksele att översätta Eposteln till Tisus, var och en på sitt eget områdes samiska dialekt.

Gymnasisten Paul Samelin gavs uppgiften att översätta samma apistel efter Luleå lappmarks dialekt. Redan i Juni inkom dessa översättningsprov till konsist och samtliga översändes till Fjellström med begäran att han ska jämföra och utforska om de kunde utarbeta en sådan version där alla samer skulle kunna förstå- eller vilken dialekt som vore mest passande.

Efter två sammankomster hållna under hösten 1743 och i umeå april-maj 1744 för att reglera det samiska skriftspråket. Resultatet blev att sydsamiskan blev det gällande skrift och kyrkospråket.

Detta skedde dock av livliga protester från Ganander som yrkade på att nordsamiskan borde ha lagts som grund.

1739 blev Fjellström utnämnd till kyrkoherde i Lycksele, men han fortsatte med sitt språkliga verk med samma iver, särskilt sedan han för detta ändamål erhållit en årlig summa av 100 daler samt en med offentliga medel avlönad adjunkt.

År 1744 utkom 5 arbeten i tryck. I den psalmboken finns 29 psalmer översatta av honom, och de fanns även i 1786 och 1849 utgivna psalmböcker. Flera gånger kallades han av andra församlingar till kyrkoherde men han avböjde kallelserna.

Han var prost och visitator 1755. På ett rastlöst sätt skötte han sitt herdekall och församling. Kyrkan, som kort före hans tillträde blivit uppförd fullbordades i sin inredning och erhöll nya klockor.

Prästgården brann ned 19 maj 1758 och förstörde större delen av hans bibliotek och egendom. Dess uppbyggande vållade honom många bekymmer.

Pehr var av ett muntert och glatt lynne, men led under många år av svår andnöd. Ibland fick han i flera veckor i rad tillbringa nätter och dagar sittandes i en länstol för att inte kvävas. Han avled av vattensot - ålderdomligt namn för ödem, (troligen av hjärtsivkt- men kan även bero på njursvikt eller leversjukdom) den 30 juni 1764 och begravdes i Umeå.

Bland lappmarkens prästerskap intar prästen Fjellström ett märkligt hedersrum. Han var rättskaffens, upplyst och arbetsam och arbeta hårt för kyrkans mission bland samerna. Att lappmarksprästerna från och med hans tid kunde behärska samiskan var till stor del Fjellströms förtjänst och hans porträtt försvaras i Lycksele kyrka.