Nelly Maria Haara

Den 23 juli 1937 går Nellys mor Hilja ELmina Larsson ut i Ladugården för att mjölka, och blir illa sparkad i magen av en ko så att förlossningen sätter igång. Nelly som föds för tidigt får under sin första tid ligga i en kuvös i Ullatti. Nelly Haara föddes som andra barnet i en skara på tio barn (9 st uppnådde vuxen ålder) av Hilja och Arthur Haara.

Hennes barndom som äldsta dotter var hård och familjen levde trångt och ganska fattigt i Vettasjärvi, utanför Gällivare. De pratade "Gällivarefinska" i hemmet, Tornedalsfinska/meänkieli som är en finsk dialekt som förekommer i byarna i norra Sverige. På hennes tid använde man inte någon benämning på språket annat än"finska", även om den skiljer sig nämnvärt från det man talar i Finland. Nelly berättar att från första klass i skolan så förbjöds man att tala annat än svenska, och så var det även på rasterna och lydde man inte fick man stå i skamvrån. Nelly gjorde sitt bästa för att tala svenska, men ibland kunde man inte de svenska orden och då fick man försiktigt viska dem åt sin kompis på finska - men så att ingen kunde höra. Hon berättar också att hon mins hur lärarna brukade bestraffa med att de fick sträcka ut händerna på bänken och läraren sedan slog över fingrarna med linjalen. Trots att de förbjöds att tala Meänkieli på skolan, som på många sätt sänkte språkets status bland eleverna, så är hon glad att hon fick lära sig svenska ordentligt också, då det språket mest bara förekom i skolan på den tiden.

När hon var runt 12-13 år skickades hon därför söderut för att utbilda sig och arbeta som barnflicka i Göteborg. Där blev hon kvar i 8 år tills hon återvänder hem till sin familj i Vettasjärvi. Under sina 8 år i Södra Sverige blev hennes modersmål "Tornedalsfinska" rostig och hon fick lära sig att tala det igen. Väl där mötte hon ganska snart sin blivande make Gerhard och de gifte sig i Nilivaara kyrka 8 november 1958. I mars året därpå får de sin första dotter, Ann-Catrin.

Nelly med en väninna
ute på cykeltur i Tonarp

Nelly berättar att det nygifta paret först bodde i ett litet rum som de hyrde hos grannen till hennes föräldrar i Vettasjärvi, men där bodde de inte länge innan de flyttade vidare till Purnuvaara. I Purnuvaara bodde de i salen på Purnuvaaras gamla skola tillsammans med 2 andra familjer. Skolan var inget bra ställe för små barn då luften var dålig, och det var långt och besvärligt att pendla för hennes make. När Nelly och Gerhard fick sin första dotter bodde de där tills de fick en lägenhet i Malmberget via LKAB då Gerhard jobbade i gruvan där.

Kvällen då Nelly som 21åring fick sitt första barn, dansade hon hula hula i skolsalen, på uppmaning av vänner som utmanade henne att hon inte skulle klara av det med sin stora mage. Plötsligt blir det bråttom till sjukhuset med taxi och hon hinner bara fram så blir hon mamma.

På den tiden fick man ligga kvar i en hel vecka på BB, men knappt ha någon kontakt alls med sitt barn. Sköterskorna ordnade med allting utom amningen. Männen fick bara stå utanför och kika på sin lilla familj genom en glasruta. När dagen kom då den nya familjen fick åka hem fick man barnet i famn, påklätt och tvättat. Min mormor Nelly hade inte den blekaste aning om hur man tvättade, bytte blöjor eller klädde på ett litet spädbarn. Det var sådant hon fick lista ut på egen hand, eller be barnmorskan om råd då hon hälsade på en vecka senare.

Efter att Gerhard förolyckades i gruvan vintern 1961, fick Nelly en tredje dotter något år senare med en annan man. Men Nelly gifte aldrig mer om sig, utan förblev för sin tid lite ovanliga ensamstående trebarnsmor. Hon har flyttat runt och bott i de nordligaste delarna av Sverige och långt nere i Vänsersborg, och alltid jobbat med sådana yrken där hon har fått göra det hon älskar mest, att få umgås med människor -som inom vård och sälj. När hennes barn blev lite äldre reste hon ofta utomlands i södra Europa då hon älskar värmen, god mat och sol. Nu bor hon nära sina barn, barnbarn och barnbarnsbarn uppe i Norrbotten och njuter av livet som pensionär.

Nelly på ett besök hos sin äldsta dotter (min mor)
i Stockholm under 70-talet.