Charlotta Hilda Johansson

Charlotta Johansson, även kallad för Lotta var dotter till Böl-Janne och den samiska kvinnan Kristina Ursila Persdotter. Hon föddes i Böle (Vännäs nr1) den 2:a Mars 1900 som yngsta dottern av 9 barn, där 8 uppnådde vuxen ålder och Lotta blev äldst av dem alla med sina 90 år.
(Bild; 40-50-tal)






Charlotta "Lotta" Hilda Johanssons syster Kristina Tekla Johansson gifte sig med Erik Albert Frank, son till Nils Valfrid Frank (Wuotnerjaur, Arvidsjaur) och Sara Katarina "Kajsa" Johansdotter (Rentjärn, Arvidsjaur). Kristina och Erik fick barn men dog själva tidigt och de 4 barnen spreds. Föräldrarna var bosatt nedanför Fnöskberget i Södra Böle. Anna Sara Sofia Frank, senare gift med Lars Sjulsson (Hon var piga hos Villak i Koppsele där hon mötte sin Lars som ung), var syster till Erik Albert Frank.

Min pappas farmors mormors mormors mor (Lappen Gunnil Matsdotter f.1714 g.m med lappen Lars Larsson) var Anna-Saras farmors farmors farmors mor (om jag räknat rätt). Sen är både min pappas farmors mamma och pappas ättlingar till den mytomspunna nåjdkvinnan Rika-Maja (Mausjaur, Arvidsjaur) och det var såklart även Anna-Sara Frank och hennes syskon.

Så om jag får droppa lite fler namn: Min pappas farmors morfars mormors far (Lars Persson f.1741, Mausjaur) var bror till Ebba "Ibba" Persdotter (f.1752 Mausjaur). De var barn till Rika-majas dotter Kerstin "Karin" Nilsdotter (f.1713 Mausjaur) och Per Larsson (f. 1712 Lainejaur). Ibba var både Anna Saras farmors mormors mor och farfars farmor...eller något sådant.

Charlotte (likt många samer som försvenskades i området under denna tid) visste om sitt samiska ursprung och gjorde en del slöjdande, men det finns inga bilder av henne i någon kolt (som jag känner till!). En släkting har dock ett samiskt, bandvävt midjeband som varit hennes.


Jag mins henne som en liten, tunn, ensam gumma som bodde i en röd stuga invid vårt hus i Böle. Hon störde ingen. Erhard dog nämligen året innan jag föddes, samma år som min farmor också lämnade oss. Lotta som hon kallades, brukade sitta i sin hammock precis utanför pensionärsbaracken då vädret tillät. Hon var det första vi såg när vi kom upp för Böle-backen och det sista vi såg när vi lämnade. Jag var bara 9 år då hon dog, innan dess hann hon bo på äldreboende en tid. Så många frågor jag skulle vilja ställa till henne nu som vuxen.

(Bild; Lotta och hennes make Erhard Hedman under 70-talets slut, i Böle, utanför det som sedan blev en röd liten stuga där Åke bosatte sig med sin fru Hillevi när yngsta sonen tog över gården. I bakgrunden kan man skymta det gula huset som deras son Hans Hedman bosatte sig i, och där bodde även min far, och sedan jag som riktigt liten).