Anna Ingeborg Renlund

Anna Renlund föddes i Asplunda nr1 i Adak, utanför Malå. Hon var bosatt i Adak hela livet. Hon fick två barn, Eugenia och Elsy. Eugenias far fanns inte med i familjebilden så Anna gifte sig med Nils Israelsson från Arvidsjaur och de fick dottern Elsy. Anna är främst ihågkommen som en lättsam, varm och glad kvinna, trots att hon levde ett tufft liv. Anna levde ett arbetsamt liv då Nils var en sjuklig man. Hon dog den 19 oktober 1993 på äldreboendet Miklagården i Malå.

Äldsta dottern Eugenia
med sin mor Anna i köket.Anna med sin äldsta dotters
yngsta barn, Sent 60-tal.

Holger emanuel Alexander Lindahl

Om denna man vet jag väldigt lite, då han aldrig fanns med i bilden av Eugenias liv (min farmor). Han föddes den 3 maj 1909, dog den 26 oktober 1988 och begravdes på Bolidens kyrkogård den 8 juni 1989. Han var gift och fick två söner med sin hustru, förutom dottern (Eugenia) som han fick med Anna.

Om du har något att tillägga om denna man så hör gärna av dig!

Charlotta Hilda Johansson

Charlotta Johansson, även kallad för Lotta var dotter till Böl-Janne och den samiska kvinnan Kristina Ursila Persdotter. Hon föddes i Böle (Vännäs nr1) den 2:a Mars 1900 som yngsta dottern av 9 barn, där 8 uppnådde vuxen ålder och Lotta blev äldst av dem alla med sina 90 år.
(Bild; 40-50-tal)






Charlotta "Lotta" Hilda Johanssons syster Kristina Tekla Johansson gifte sig med Erik Albert Frank, son till Nils Valfrid Frank (Wuotnerjaur, Arvidsjaur) och Sara Katarina "Kajsa" Johansdotter (Rentjärn, Arvidsjaur). Kristina och Erik fick barn men dog själva tidigt och de 4 barnen spreds. Föräldrarna var bosatt nedanför Fnöskberget i Södra Böle. Anna Sara Sofia Frank, senare gift med Lars Sjulsson (Hon var piga hos Villak i Koppsele där hon mötte sin Lars som ung), var syster till Erik Albert Frank.

Min pappas farmors mormors mormors mor (Lappen Gunnil Matsdotter f.1714 g.m med lappen Lars Larsson) var Anna-Saras farmors farmors farmors mor (om jag räknat rätt). Sen är både min pappas farmors mamma och pappas ättlingar till den mytomspunna nåjdkvinnan Rika-Maja (Mausjaur, Arvidsjaur) och det var såklart även Anna-Sara Frank och hennes syskon.

Så om jag får droppa lite fler namn: Min pappas farmors morfars mormors far (Lars Persson f.1741, Mausjaur) var bror till Ebba "Ibba" Persdotter (f.1752 Mausjaur). De var barn till Rika-majas dotter Kerstin "Karin" Nilsdotter (f.1713 Mausjaur) och Per Larsson (f. 1712 Lainejaur). Ibba var både Anna Saras farmors mormors mor och farfars farmor...eller något sådant.

Charlotte (likt många samer som försvenskades i området under denna tid) visste om sitt samiska ursprung och gjorde en del slöjdande, men det finns inga bilder av henne i någon kolt (som jag känner till!). En släkting har dock ett samiskt, bandvävt midjeband som varit hennes.


Jag mins henne som en liten, tunn, ensam gumma som bodde i en röd stuga invid vårt hus i Böle. Hon störde ingen. Erhard dog nämligen året innan jag föddes, samma år som min farmor också lämnade oss. Lotta som hon kallades, brukade sitta i sin hammock precis utanför pensionärsbaracken då vädret tillät. Hon var det första vi såg när vi kom upp för Böle-backen och det sista vi såg när vi lämnade. Jag var bara 9 år då hon dog, innan dess hann hon bo på äldreboende en tid. Så många frågor jag skulle vilja ställa till henne nu som vuxen.

(Bild; Lotta och hennes make Erhard Hedman under 70-talets slut, i Böle, utanför det som sedan blev en röd liten stuga där Åke bosatte sig med sin fru Hillevi när yngsta sonen tog över gården. I bakgrunden kan man skymta det gula huset som deras son Hans Hedman bosatte sig i, och där bodde även min far, och sedan jag som riktigt liten).

Böle

En gammal bild. Davids, senare Hans Hedmans hus.
I bakgrunden ser man fnöskberget och höhässjor.
Idag är det mer igenvuxet, och ett till bostadshus har tillkommit.

Namnet böle finns på många orter runt om i Sverige och har den enkla betydelsen "Boplats". Du finner ett Böle just i utkanten av Öjebyn, som har många bofasta. Det finns även mindre platser som bär detta namn...

Mitt Böle är en liten "by" med några få bofasta och sommarhusägare, nära en sjö med utsikt över berg och milsvida skogar. Här lade det samiska paret Petrus och Elsa sina första bopålar någon gång i mitten av 1800-talet, senast 1880. Petrus köpte skatt av Nils Persson i Brånan. Så böle var ett Skattehemman. Och ännu idag är det söner och döttrar till Petrus och Elsa som lever där.

Hemmanet delades mellan deras två barn Kristina Ursila (min anmoder) och hennes bror Jonas Mattias. Jonas och hans hustru byggde en ny gård nere vid fnöskträsket men tvingades att flytta på grund av stora skulder. De anlade istället torpet Murpejaur där de fick 8 barn.

Kristina Ursila gifte sig med Johan "Böl Janne" Johansson och de övertgo Petrus gård i Böle. De fick 8 barn tillsammans och gården delades upp mellan tre av deras barn. David, Charlotta och Anna Sofia. Charlotta övertog det ursprungliga gården, som sedan övertogs av Åke- och idag ägs av Åkes yngste son och hans hustru. (Bild; Åke och Hillevi gamla gård i mitten, med Hans Hedmans gamla hus till vänster och hans sons timmerhus till höger).

David gifte sig med Katarina Renström och byggde en gård på Böle, men flyttade sedan med sin familj till Bjurholm. Gården köptes upp av Charlottas äldsta son Hans och hans hustru Eugenia (mina farföräldrar), som idag är i deras två söners ägo.

Anna gifte sig med Emil Sjölund och de bosatte sig nere vid dens tora vägen, Böle Heden (Där åkes barnbarn bor idag). De fick aldrig några barn, men tog in Annas syster Kristinas son Sigvard Frank som fosterbarn. Kristina dog redan 1918 och fadern kort efter.

Brodern Gustaf köpte en del av David för att också bygga en gård vid stora vägen. Han gifte sig med Hilma, dotter till Karl Hedman i Malå-Vännäs. Båda gårdarna är bebodda idag.

Fram till början på 1940-talet hölls det skola i Böle, barnen var i en bagarstuga som står kvar ännu idag och är i Åkes sons ägo. Där gick även barnen från Hemnäs och Löparliden. Böle har likt många andra byar blivit kraftigt avbefolkad sedan 1920-talet. Det bor dock fortfarande folk där även idag och senast 2007 hölls en större släktträff i byn, då folk fick en chans att minnas eller ta del av "gamla tider" i byn.

De tre senare bilderna på Böle tagna från Malå-Vännäs intresseförenings hemsida.

Erhard Karl Hedman

Karl Erhard Hedman föddes 8 januari 1897 i Malåvännäs utanför Malå. Erhard gifte sig med Charlotta Johansson (Kallad för Lotta) och tog över hennes föräldrars hemman i Böle. Erhard levde precis som sin far och sina söner av skogen, men även som byggare. (Bilden; En ung Erhard, runt tiden då han är 17-18 år gammal- fotat senast år 1918 om man utgår från att de fotat utomhus + att Erhards morfar dog under vintern 1919)
Den 20 september 1919 vigdes Erhard och Charlotta och ca 5 månader senare föddes deras första dotter, och det hann bli tio barn till. Samtliga barn uppnådde vuxen ålder och bildade egna familjer. Två familjer blev kvar i Böle. (Bild; Lotta och Erhard på bröllop i slutet på 50-talet, början på 60)


Hans Hedman som var deras äldste son tog tillsammans med sin hustru över hemmanet efter sin morbror David då denne med sin familj flyttade till Bjurholm. Deras andre son Åke tog tillsammans med sin hustru Hilja över ursprungshemmanet från Charlotta och Erhard 1952. De två gårdarna ligger precis invid varandra på krönet av en kulle som sluttar ned mot Fnöskträsket. Böles marker är ännu idag i släkten Hedmans ägo och skogen vårdas av Hans och Åkes söner.

Namnen på barnen i åldersordning; Astrid, Hans, Åke, Margareta(Greta), Kristina, Axel, Britt, Ingrid, Kjell, Stig, Maj-Lis.

Nelly Maria Haara

Den 23 juli 1937 går Nellys mor Hilja ELmina Larsson ut i Ladugården för att mjölka, och blir illa sparkad i magen av en ko så att förlossningen sätter igång. Nelly som föds för tidigt får under sin första tid ligga i en kuvös i Ullatti. Nelly Haara föddes som andra barnet i en skara på tio barn (9 st uppnådde vuxen ålder) av Hilja och Arthur Haara.

Hennes barndom som äldsta dotter var hård och familjen levde trångt och ganska fattigt i Vettasjärvi, utanför Gällivare. De pratade "Gällivarefinska" i hemmet, Tornedalsfinska/meänkieli som är en finsk dialekt som förekommer i byarna i norra Sverige. På hennes tid använde man inte någon benämning på språket annat än"finska", även om den skiljer sig nämnvärt från det man talar i Finland. Nelly berättar att från första klass i skolan så förbjöds man att tala annat än svenska, och så var det även på rasterna och lydde man inte fick man stå i skamvrån. Nelly gjorde sitt bästa för att tala svenska, men ibland kunde man inte de svenska orden och då fick man försiktigt viska dem åt sin kompis på finska - men så att ingen kunde höra. Hon berättar också att hon mins hur lärarna brukade bestraffa med att de fick sträcka ut händerna på bänken och läraren sedan slog över fingrarna med linjalen. Trots att de förbjöds att tala Meänkieli på skolan, som på många sätt sänkte språkets status bland eleverna, så är hon glad att hon fick lära sig svenska ordentligt också, då det språket mest bara förekom i skolan på den tiden.

När hon var runt 12-13 år skickades hon därför söderut för att utbilda sig och arbeta som barnflicka i Göteborg. Där blev hon kvar i 8 år tills hon återvänder hem till sin familj i Vettasjärvi. Under sina 8 år i Södra Sverige blev hennes modersmål "Tornedalsfinska" rostig och hon fick lära sig att tala det igen. Väl där mötte hon ganska snart sin blivande make Gerhard och de gifte sig i Nilivaara kyrka 8 november 1958. I mars året därpå får de sin första dotter, Ann-Catrin.

Nelly med en väninna
ute på cykeltur i Tonarp

Nelly berättar att det nygifta paret först bodde i ett litet rum som de hyrde hos grannen till hennes föräldrar i Vettasjärvi, men där bodde de inte länge innan de flyttade vidare till Purnuvaara. I Purnuvaara bodde de i salen på Purnuvaaras gamla skola tillsammans med 2 andra familjer. Skolan var inget bra ställe för små barn då luften var dålig, och det var långt och besvärligt att pendla för hennes make. När Nelly och Gerhard fick sin första dotter bodde de där tills de fick en lägenhet i Malmberget via LKAB då Gerhard jobbade i gruvan där.

Kvällen då Nelly som 21åring fick sitt första barn, dansade hon hula hula i skolsalen, på uppmaning av vänner som utmanade henne att hon inte skulle klara av det med sin stora mage. Plötsligt blir det bråttom till sjukhuset med taxi och hon hinner bara fram så blir hon mamma.

På den tiden fick man ligga kvar i en hel vecka på BB, men knappt ha någon kontakt alls med sitt barn. Sköterskorna ordnade med allting utom amningen. Männen fick bara stå utanför och kika på sin lilla familj genom en glasruta. När dagen kom då den nya familjen fick åka hem fick man barnet i famn, påklätt och tvättat. Min mormor Nelly hade inte den blekaste aning om hur man tvättade, bytte blöjor eller klädde på ett litet spädbarn. Det var sådant hon fick lista ut på egen hand, eller be barnmorskan om råd då hon hälsade på en vecka senare.

Efter att Gerhard förolyckades i gruvan vintern 1961, fick Nelly en tredje dotter något år senare med en annan man. Men Nelly gifte aldrig mer om sig, utan förblev för sin tid lite ovanliga ensamstående trebarnsmor. Hon har flyttat runt och bott i de nordligaste delarna av Sverige och långt nere i Vänsersborg, och alltid jobbat med sådana yrken där hon har fått göra det hon älskar mest, att få umgås med människor -som inom vård och sälj. När hennes barn blev lite äldre reste hon ofta utomlands i södra Europa då hon älskar värmen, god mat och sol. Nu bor hon nära sina barn, barnbarn och barnbarnsbarn uppe i Norrbotten och njuter av livet som pensionär.

Nelly på ett besök hos sin äldsta dotter (min mor)
i Stockholm under 70-talet.

Gerhard Karl Johansson-Vaara

Gerhard Johansson-Vaara föddes 15 april 1932 i Rantavaara utanför Gällivare som näst äldsta sonen i en barnaskara på tio -8 pojkar, 2 flickor- där en pojke och en flicka föddes som tvillingar. Han gifte sig med Nelly Haara från Vettasjärvi den 8 november 1958 och sedan började han att arbeta som truckförare i malmbergsgruvan.

De hann få två döttrar tillsammans innan han förolyckades den 13 december 1961. Han dog i en singel-olycka med sin truck under en körning i gruvan, då deras yngsta dotter bara var ett år gammal. På grund av okända anledningar valde Gerhards föräldrar att ta avstånd från hans änka och två barn som fick klara sig själva.

Nelly och Gerhards bröllopsfoto

Gerhard och Nelly

Gerhard på farstun till hemmet i Purnuvaara* där familjen bodde.

*Namnet Purnu kommer från det lulesamiska buorna som betyder
”en stensatt grop för förvaring av kött” (från bl a vildrensjakt).

Eugenia Blenda Nordlund

Eugenia Nordlund är biologisk dotter till Anna Ingeborg Renlund och Holger Emanuel Alexander Lindahl, men levde som dotter till Annas make Nils Israel Nordlund. Eugenia föddes den 16 maj 1926 i Tjärnberg i Adak, utanför Malå.


Hon får en yngre syster som får namnet Elsy. Med Eugenias biologiska har det inte funnits någon kontakt, men de visste om varandra. Hon har två bröder på sin fars sida. (Bilden är systrarna Elsy och Eugenia som barn)



17 februari 1945 gifter hon sig med Hans Erhard Hedman i Malå och de får fyra barn tillsammans; Anita, Torbjörn, Ove och Maria, och de lever i den lilla byn Böle utanför Malå. Eugenia var främst hemmafru men arbetade också som piga och sålde mjölk och tjänster hos omkringliggande gårdar i utbyte mot mat, tjänster och pengar. Hon var skicklig och stolt över sin mjölk och det med rätta, då den mjölk hon levererade många gånger fick diplom för att vara av mycket god kvalité.

En ung Eugenia och hennes mor Anna i köket & Eugenia som ryktar ett föl.

När hon är runt 50års ålder blir hon allvarligt sjuk och avlider den 16 augusti 1979 (sveriges dödbok 4) i Umeå av cancer som spridit sig i kroppen, endast 53 år gammal. Hennes änkling Hans flyttar senart bort från Böle och bosätter sig i Jörn och överlåter arbetet med hemmanet till deras två söner.

Eugenia med yngsta sonen Ove och hennes

make Hans Hedman på ett bröllop.

Hans Erhard Hedman

Hans Hedman föddes 14 februari 1922 i den lilla byn Böle några km från Koppsele, ca en mil om Malå. Där levde han med sina syskon, föräldrar och sedan med sin egen familj under större delen av sitt liv. Som änkling flyttade han senare till Jörn där han levde i flera år innan han efter en lång tids sjukdom avled den 25 januari 2003. Hans jobbade som gruvarbetare, skogsavverkare och timmerkörare och var själv skogsägare.

Hans gifte sig med Eugenia Blenda Nordlund (hennes fosterfars efternamn) den 17e februari 1945 i Malå.
De levde i Böle där de fick fyra barn; Anita, Torbjörn, Ove (min far) och Maria. Samtliga har idag egna familjer. Eugenia avled sent på sommaren 1979.

Hemmanet i Böle köpte han av sin morbror David, då hans yngre bror Åke med hustrun Hillevi tog över deras föräldrars gård. Båda gårdarna ligger på krönet av en kulle, omgiven av skog och små ängar, med en sluttning ned mot Fnöskträsket, med utsikt över Fnöskberget. Huset(på fotot) som Hans och Eugenia levde i och där deras barn växte upp finns kvar ännu idag.

Min farfar Hans med nordsvensken Tapper i Böle.

Denna bild är lånad från
Malåvännes intresseförenings hemsida

Farfar hade slagit vad och om han förlorade så skulle han gå från Rutjebäcken till Malå i full Gruvmundering. Som ni ser så förlorade han men han höll han sitt löfte och gick till Malå.

Farfar inne i samhället
Foton som min snälla faster Anita har ordnat fram till mig
Ruttjebäcken (Rudtjebäcken) uti Adak, och till Malå är det FÅGELVÄGEN ca 22.50 km. Så det var goude långt han fick gå, kudos till honom. Man kan ju undra vad han var så säker på att han slog vad om det, eller vad han fick när han klarade vadet att gå hela biten`?